måndag 29 juli 2013

Varje dag... alla dagar



Jag sitter vid datorn i köket, min MacBook, inte den senaste för den går det inte att koppla in nätverkssladden i och mitt trådlösa nätverk är ju dött för stunden… Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om men något borde jag väl få ner på pränt denna kväll. Jag känner en enorm lycka i kroppen för mina barn sitter i soffan och ser Madagaskar. Lugnet har lagt sig lite lätt, Samuel har badat, Simon har fått sin frukt. Innan var det stimmigt och stojigt. Barnens kompis Kim och hennes mamma Lotta var här, morfar har också varit här en sväng. Men jag har väldigt svårt att klara av barnens stojande Jag vet inte riktigt hur jag ska få bukt med mitt mycket dåliga tålamod som förföljer mig. Jag har en tendens att bli allt för irriterad, argsint och sjukt svår att umgås med. Men än mer irriterad på mig själv blir jag för jag lackar ur när barnen stojar, hoppas i soffan, springer och jagar varandra etc.


I natt sov jag inte många timmar. Jag vaknade redan kl 4.30 våt av svett. Natten var fullproppad med drömmar, av vilka jag inte minns en enda sekund just nu… Jag vet att jag var vaken minst tre gånger innan 4.30. Det blir inte många timmar totalt om jag räknar att jag somnade någon gång vid 1-tiden.


Min lägenhet är underbar och jag gillar den verkligen. MEN jag vet inte hur jag ska ta itu med ordningsproblemen. Det är minst lika svårt att hålla ordning på saker som det är att uppfostra barn… *JA JAG SKÄMS!!!* Men det är min sanning, det har alltid varit min sanning… Stökigt i mitt rum när jag var barn, stökigt hemma i min lägenhet, stökigt i barnens rum, stökigt på min arbetsplats, ja t o m stökigt på skrivbordet i min dator, denna dator främst då :´-(





Ovan en fin bild på Bosse och mig… Jag älskar denna man av hela mitt hjärta och jag känner att jag blir ett med honom. Han läser mig som ingen annan kan och jag litar till 100 % på honom. Även om jag ibland faller i mina tvivels gropar så finns han där. Jag är så sjukt lyckligt lottad. Detta får avsluta kvällens bloggande. Barnen ska snart i säng och jag hoppas få byta några ord med min älskade man innan John Blund ska få mig att sova gott i natt, för det behöver jag verkligen göra.

Inga kommentarer: