Jag vill inte klaga men...

Varför i hela friden jobbar jag 75 % och väljer att klara mig med minskad inkomst när det ändå känns som jag jobbar heltid?? Jag VET att jag satt mig i denna sits genom att godta att jag nu är fritidsledare och inte längre anställd som lärare. Det finns skäl till det som jag inte vill gå in på här. Jag fick helt enkelt ta det. Att jag har barn med funktionsnedsättningar är ingen hemlighet. Att mitt liv är jobbigt är inte heller en hemlighet. Jag har varit sjukskriven för stress under nästan ett år, vilket är lång tid. Sen åkte jag dit igen innan sommaren när magen kraschade och var hemma en månad... 

Jag trivs väldigt bra på min arbetsplats men jag känner att jag inte räcker till. Jag får lägga mycket kraft och energi på att fixa dagarna som för mig fortfarande är omstrukturerade och röriga. Är jag med ena "laget" eller det andra?? Nu är jag jävligt fräck men jag är trött! Har jobbat en månad och jag är redan trött!! 

Mina barn har inte en mamma som orkar! Jag är slut i skallen när jag hämtar på fritids... Sena eftermiddagar och barnen är trötta. Jag är trött!! Det får mig att undra vad jag håller på med. Idag fick jag ytterligare en 16.30 tid. En dag till när jag och barnen kommer hem sent :-( läxläsning och middagslagning.

Nåja det måste ju gå, men jag undrar varför jag ska jobba 75 % då jag ändå är borta hemifrån lika mycket som om jag jobbade heltid. Svårt val detta :-(