Voffelmamma, jag??? Nja...

Sonen önskade vofflor till middag idag... och vem är jag att banga på detta?? Men om det blir ett lyckat koncept låter jag vara osagt... brände den första och den fastnade... SKIT också!! Jag har inte tålamodet för det men jag vill göra gott för mina barn. Det är måndag och så när som på att jag lånade dem igår en stund så har jag inte träffat dem på en HEL VECKA!!! Att vara separerad med barnen varannan vecka är långt ifrån kul!! Det må vara skönt i vissa lägen men kul, absolut inte!!



Nåja, jag fortsätter blogga, grädda vofflor, handvispa grädde och passa upp på barnen. Jag slut?? Nä inte jag inte!!!

KRAM!

Höstpromenad i Farsta!

Idag tog vi det lugnt på förmiddagen. Sov tills 9.15 och det behövdes... Sen upp till Farsta för att leta jacka(utan lycka), byxor till barnen samt brandvarnare och en lååååång nätverkskabel. 

Promenerade vidare till Farsta Gård för en härlig lunch och fika! 

Nu är vi hemma och pustar ut!! I morgon ska vi hem till Gustavsberg, fixa lite hemma, träffa barnen, morfar och morbror Pär! 

Torsdagskväll med "Arga doktorn" och en massa godis...

Nu är det TV-time! Dags för "Arga doktorn"! Godsakerna är framdukade....

Min favorit är apelsiner, Bosse tar lite vaniljyoghurt... Så, lite nyttiga är vi allt :-)

Liv med autism

Igår kväll gick första delen i UR-serien "Liv med autism" om Mimmi, ett barn med utvecklingsstörning och autism. Själv såg jag den nyss på UR-play. Det griper tag om mitt hjärta och jag känner en sorg och befrielse när jag ser programmet. Mimmi som har betydligt större svårigheter än mina pojkar berör mig massor. Men jag känner ändå igen mig. För vad gör man som mamma/förälder när man upptäcker att något inte stämmer med den bild av ett barn som på något sätt är myntad sedan länge?? Jo, man söker svaren.

När min äldsta son var runt året så hade han inget språk så till vida att vi förstod honom. Han fick utbrott och låsningar hela tiden. Var det normalt? Ja det är i alla fall vad jag trodde, ända tills han var runt två år. Då blev vi från BVC remitterade till en logoped. Där gick det långsamt med hans språkutveckling. Han parkerade bilar, radade upp dem på långa köer, rev ut alla leksaker och vägrade samarbete... Det tog en tid innan jag förstod... Jag sökte med ljus och lykta på internet. Hittade fakta om autism samt andra föräldrars berättelse... Det blev mitt uppvaknande att min son hade autism.
När så nr två var i gasen som ettåring så var det lättare att förstå varför vissa egenskaper var mer framträdande hos honom :-)

Jag uppmanar er att se filmerna som visas i Svt men också på UR-play. Kunskap är mak! Innan man dömer ut ett barn eller än mer dess föräldrar för barnet inte ter sig som "alla andra" barn bör man allvarligt fundera... Det handlar inte alltid om ett ouppfostrat barn som skriker på bussen. Kanske tänker detta barn annorlunda?? Det tål att tänkas på!

Titta på detta:
Liv med autism, En blick från Mimmi

Lördag kort och gott!

Helt kort och gott så är det helg igen. Fredagen var inte rolig... Det var en jobbig dag på jobbet med fritids hela dagen lång och trots att jag "bara" jobbar 6-timmars dag(med lön efter det också) så är jag helt slut. Hämtade ungarna på sitt fritids och sen hem... Men väl hemma så har jag blivit väl omhändertagen på alla sätt och vis!

Min älskade Bosse hade kommit hem till oss och i ugnen stod middagen nästan färdig, det var helt magiskt att få komma hem till det. Efter middagen som var helstekt kyckling i lergryta, vankades det kaffe och bulle. Jag somnade nästan med bullen i hand och näsan i kaffekoppen. Länge sedan jag var såååååå trött... La mig en stund och vilade.

Det räddade resten av fredagskvällen, dvs gjorde så jag orkade natta barnen som även denna kväll somnade fint och bra!!! UNDERBART!!!

Idag är det lördag och redan vid 9 satt vi alla vid frukostbordet. Även sjusovaren Samuel satt med och tog sin medicin, innan han fick sina frysta köttbullar och en liten kaffeslurk :-) Simon åt sin gröt med morfars hemkokta äppelmos.

Nu ser barnen lite Netflix, Bosse fixar med datorn i sovrummet, jag bloggar och ska snart ta itu med lite städning. Jag drömmer nämligen om att leva ett fullt normalt liv med städning av lägenheten på helgen. middag i tid, glädje och skratt i stället för tandagnissel och gråt... Så mycket trötther och ilska jag har upplevt den senaste tiden i mitt hem framför allt vill jag inte längre känna. Jag vill bli *NORMAL*!!! Dvs fungera som de flesta mönnsikor, orka jobba, läsa läxor med barnen, hålla ordning hemma, komma ihåg mina tider och inte stressa upp mig över saker jag inte behöver stressa upp mig över.

Under den senaste veckan har jag upplevt att tröttheten blivit som "myrkrypingar" i kroppen igen och när jag gått över en gräns blir allt toksvart i skallen och vreden kommer fram. Oftast har jag tidigare riktat min ilska inåt mig själv, men nu på senare tid har den sipprat ut helt vid fel tillfällen. Dags att ta itu med saken på allvar. Men HUR???

Hade i alla fall en bra hårdag....

.... i övrigt har denna dag inte varit den bästa. Jag kommer till insikter om mig själv som jag inte gillar och det är mycket som händer just nu. Vet inte riktigt vad jag ska göra av mina tankar. Det är som lite svårt att inte ha någon att dumpa dem på. Jag saknar verkligen att ha någon att få "prata ut" hos. Jag har varit lite nere en period och den ger inte helt med sig. Jag lever på gränsen om jag säger så. Tröttheten tar ut sin rätt då jag åter är inne i svängen att inte komma i säng när jag är hemma. Den senaste veckan har det blivit i snitt 4 timmars sömn och då inte sammanhängande. Behöver ta tag i det igen...

Nåja, efter besöket i Nacka med ungarna så har jag haft lite energi på något sätt.... Steker pannkakor och rensar upp bland alla kassar som står och har stått sedan jag flyttade in, på köksgolvet.  Matlådor(tomma plastburkar alltså) har fått en bostad i bostaden och skafferiet är "renast". Samuel är badad och nu måste jag få igång en maskin tvätt. Nya påslakan måste ner i min säng. Underlakan byttes igår. Till barnens sängar behöver jag inhandla nya lakan. Kanske ett projekt i helgen så kan de vara med och välja??

Nu måste jag städa undan datorn, steka klart den sista pannkakan och servera två hungriga gossar sin middag. Själv är jag inte ett dugg hungrig... får se om jag skippar middagen i kväll... Tar en kopp kaffe istället.

Så avslutar jag med lite egenkära bilder på min frisyr idag... det enda som varit riktigt bra :-)

Kram kram....

Stinkande badrum...

Jag har ända sedan jag flyttade in i denna lägenhet varit tvungen att ha badrumsfönstret öppen p g a att det stinker avlopp... Nu är det så kallt ute att det är outhärdligt att gå på toaletten på natten eller ställa sig i duschen då det är isande kallt... Nu på morgonen stängde jag så fönstret. 15 minuter senare sprider sig doften av avlopp ut i hallen. Jag har fått detta "åtgärdat" av Värmdö Bostäder när jag nyss flyttat in men ja, det hjälpte visst inte. Så nu är fönstret åter öppet...

Jag har inte heller fått minsta antydan av värme på elementen än. Kanske är det för tidigt för det men när det börjar bli kallt ute och fönstren står otätade så är det inte så skönt att sitta i soffan och glo. Tur jag har varma täcken...

Jag har bott i Värmdö Bostäders lägenheter sedan 1986(egen lägenhet sedan 1990) med undantag för åren på Blåmesvägen. En gång i tiden skötte vVärmdö Bostäder om sina lägenheter. Det gör de inte längre. De renoverar inte längre med jämna mellanrum, något de gjorde vart 12:e år på 90-talet. Om man inte ville ha renovering av ett eller fler rum så fick man en liten hyressänkning efter det 12:2 året. Vad görs nu?? Ingenting vad det verkar. För snart två veckor sedan besökte jag receptionen på Värmdö Bostäder och påtalade bl a några fel som jag vill ha åtgärdat. Än har jag inte hört av fastighetsskötaren... Stanken i badrummet kvarstår, den hängande, trasiga kontakten är inte åtgärdad etc.

Nåja, nu är vi på väg till skola och jobb. BUP i eftermiddag så arbetsdagen blir kort(den jag får lön för alltså). Det regnar ute. Hösten är här!! 

Kramar med hopp om en bra dag!!

Kväll under ett kedjetäcke...

Fryser häcken av mig, är sjukt trött och allmänt nere. Ibland blir det för mycket. Ska ha barnen i säng till 21 sen måste jag nästan sova själv. Kanske ska skita i allt, t ex disken och tvätten i maskinen!!?? 

Var är orken och tålamodet när det behövs??

Nåja, barnen ser Alladin i köket så jag kan sitta i soffan... 

Jag längtar sjukt till fredag, inte för att det är helg(bara i a f) utan då kommer min fina man hit!! Mysig hösthelg väntar! Måtte jag bli lite piggare tills dess! Trött på att alltid vara trött:-(

Pre frukost...

Slås av den hemska känslan att det nu och en lång tid framöver kommer vara mörkt på morgonen... Jag har inget emot att det blir mörkare om kvällen på hösten men morgnarna är fruktansvärda. Än så länge ljusnar det tidigt men när väl mörkret sätter in om några veckor så är blir det till att kämpa för att inte låta mig falla... Idag känner jag mig småvissen för övrigt. Jag hade svårt att somna igår då jag fick ännu en attack av snorinvasion... Hatar verkligen att drabbas av detta allt som jämt, mest på kvällar, nätter och morgnar. Nyser och snyter mig febrilt. 

Nåja, hör att min sjusovare till son faktiskt har kommit upp ur sängen och klockan är "bara" 6.40.

Efter regn kommer sol

Hade en dipp igår kväll men det känns redan bättre. Regntung himmel har luckrats upp, jag och barnen väntar på bussen...

Kanske slipper vi regnet? Men det är väl bara framtiden som kan utvisa. 

Dippen igår, som alltid på måndags kvällen hemma... Jag fick ett slag av den inre stressen över möten, jobb, barnen med morgonbestyren och allt vad det innebär. 

Nåja nu är vi i alla fall på bussen. Simon ska lämnas i skolan och Samuel ska till sjukgymnasten. Sen får även han gå till skolan och jag till jobbet. Med mig har jag det färska minnet av en härlig helg i Riga... Det får bli mitt plåster idag:-)

Balansgång... livet

När det kryper inombords...

Jag har under flera år drabbats alltför ofta av krypkänslor i kroppen. Idag kan jag förstå varför jag för dem men jag kan inte bli av med dem eller få dem att minska. Känslan av att aldrig räcka till eller göra tillräckligt mycket har funnits inom mig i stort sett hela tiden de senaste 5-10 åren. Aldrig har jag varit tillräcklig på något plan... inte hemma, inte under mina studier, inte på min arbetsplats, inte som vän, inte som mamma. 

Idag blev jag spak när känslan kom över mig för jag tror att nu när mitt liv vänder så ska även detta ge med sig. kanske är det en invand känsla inom mig att känns så här... Men när jag kom hem med barnen så var allt finemang. Inte ens regn och gråväder sabbade min glädje att få träffa barnen igen efter en vecka. Sen satte jag igång tvätten, lagade en enkel middag, hade innan fixat 11 frysta köttbullar till Samuel och en macka till Simon. Middagen flöt på och barnen fick se film efter. Pippi Långstrump valde Simon. Jag tog fram barnens läxor och där sprack allt för mig. Jag känner vanmakt över att jag blir stressad över alla läxor. Hur många gånger jag än får höra att tagga ner, ta det lugnt etc så blir jag panikslagen. Samuels läxor skulle lämnats in idag, så jag vet inte om han "läst" de två småböckerna eller de 17(!) sidorna i läseboken. Den hemliga läxan är klar... Simon har Gud ske lov gjort all läxa utom engelskan så där måste jag skaffa ett konto så han kommer åt boken han ska öva i via nätet... 

När barnen busar i soffan isar sig blodet i mig. Jag får en illavarslande känsla som sprider sig i hela mig. Jag blir svettig och varm. Irriterad och sur... Klagar på barnen, ja t o m skäller på dem när de busar... (sparkas etc i soffan). Jag känner panik över att jag inte meddelat Samuels skola att han kommer sent i morgon och behöver få lunch då. Jag får panik över att jag inte meddelat jobbet (mer än arbetskompisarna) att jag är borta några timmar i morgon och på torsdag för besök med Samuel... Jag får panik för jag känner stressen inför att vistas på jobbet. Det är inte en ok känsla, jag måste skaka av mig den. Det ÄR bra på jobbet... men det är stressigt och oroligt. Jag har blivit helt konstig sedan jag blev sjukskriven för stress och depression för snart två år sedan... 

Jag vet inte längre vad som är rätt och fel. Jag trivs väldigt mycket med livet egentligen men den inre stressen påverkar hela min person och varelse negativt. Vad gör man när livet går emot igen med full kraft... jag har haft svåra perioder då jag haft denna ångest men jag har klarat av det... ända tills jag smällde i oktober 2011 och äntligen tog tag i det... men att vara sjukskriven är inte svaret... Jag måste hitta balans i mitt liv. Inte se allt så stort som jag gör. Det är för tufft för att jag ska klara det själv. Men vem kan hjälpa mig?? Har inte läkarbesök förrän i slutet av oktober, inget samtalsstöd eller annan hjälp att tackla mina känslor som dränker mig... 

Är jag bara larvig? Borde jag ta mig i kragen och rycka upp mig?? 

Kortisblogg innan middagen!

Jag och min käresta är i Riga över helgen. Hittills helt underbar upplevelse av både båtresa och stad! Hotellrummet fint även om utsikten inte var den bästa... men vem sitter på hotellet och spanar ut genom fönstret på resan :-) 

Hytten på båten var väl sådär, sängarna inte de bästa men maten kan jag/vi inte klaga på... Stekt anka och dessertbuffe... Gott!! 

Nu vankas snart grillad lax och crème brule till dessert. Sen promenad till hotellet!

Lite bilder kommer också förstås. Puben vi sitter på har bra uppkoppling!