Det här är ett starkt inslag. Ett barn, en tonåring, en ung kvinna i början av sitt liv avslutade det sedan hon under en längre tid mått dåligt. Mamman som berättar gör det med en sådan styrka trots sin sorg över att ha förlorat sin dotter. Dottern som vid 16 års ålder inte längre orkade leva. Själv ville hon tidigare bli inlagd men fick kalla handen då hon "inte försökt ta sitt liv"... Längre fram fick hon så svaret på varför hennes liv var knepigare än andras, svaret om varför hon kände sig som en "udda fågel"... Hon hade Aspergers. Sorgligt nog var det något som var svårt för henne att bära och det blev lång väntan på återbesök efter diagnosen. Det slutade i katastrof... Vad mer finns att säga... vad har vi för samhälle som är så svårt att leva i??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar