onsdag 19 februari 2014

F**k köttbullar och makaroner!

Klockan är 14:55. Ska hämta Simon om en timme... Ska bli skönt att få hem honom! Kanske reagerar han på att det faktiskt är lite lite städat hemma ändå! Jag kämpar faktiskt även om det inte syns, inte märks.


Nyss kommen från ytterligare ett möte med min arbetsterapeut. Ett BRA möte! Det kom att handla om hur vardagen är, om hur det går med jobbet, tavlan på väggen hemma i köket och barnen. Jag är ärlig och öppen! Jag mår bättre, jag orkar med barnen mer nu, har lust och ork att planerar middagar! Fan, det är skönt ju! Fuck köttbullar och makaroner! 

Men jag tar förstås upp oron med jobbet, arbetsförmågebedömingen som företagsläkaren står för(den var hon lite frågande till...) Hur får jag förståelse om VAD som gör att mitt arbete blir så betungande? Jag är inte dum i huvudet! Inte inkompetent(i alla fall inte i mitt arbete med barnen i skolan. Möjligen finns det områden som jag kan utveckla mer... Jag vet det!!


Avslutningsvis så talar jag om att jag fortfarande känner en rädsla av att vara utdömd på min arbetsplats. Mina misslyckanden, min status... Inte så bra kanske. Jag vet ju att det bara är ett par år sedan jag ombads byta arbetsplats! Sopa problemen under mattan så att säga! Så kändes det! Jag är helt klar med att mina val och mitt agerande är av största vikt nu! Det är resten av mitt liv det handlar om! Jag VÄGRAR bli ett socialfall med ciggen i handen sittandes på balkongen dagarna i ände! Jag ska jobba!!! Men det måste vara RÄTT!!


Sen fick jag underbar hjälp av min arbetsterapeut med en sak jag varit orolig över som jag ska ta tag i i morgon! Förekomma läkarna och övriga! Vad avslöjar jag inte här!! Det återkommer jag med om det bär frukt! 


Just nu känner jag mig stark! Mina problem må vara små i det stora sammanhanget... Kanske borde jag tänka mer på resten av världen, barnen i Ukraina, Syrien etc... Kanske har det inget i min blogg att göra men oron i världen påverkar mig och finns ständigt närvarande i mina tankar... Var bara tvungen att få med detta när jag funderar över livet i stort! Jag kan känna att jag trots allt är lyckligt lottat som är född här... 

Inga kommentarer: