Ett tag under premiären kändes det ganska hopplöst för publiken inte hörde oss aktörer på scenen, åtminstone en del av oss som är lite tystlåtna, som jag. Efter pausen kändes det dock bättre! Publiken verkade mer nöjd och det kändes roligt att spela trots att jag kanske inte hördes helt och fullt!
Sången som varit min akilleshäl och stora rädsla gick bra, bättre än väntat...
Tack alla fina teatervänner! Ni är bäst! Allihop!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar