Jag känner på tystnaden...

Barnens iPad:s har tystnat, TV:n likaså. Själv har jag stängt av musiken i köket, Morrisseys "World Peace Is None Of Your Buisness"...  Just nu är det lugnt och tyst. Värmen är tryckande och svetten rinner. Att det för en kort stund blir tyst hemma ger mig kraften att orka en stund till. Min tillvaro med barnen är hur underbar som helst men för mig som lätt blir överstimulerad då det händer mycket så tar den också på krafterna. Krafter som jag under de senaste veckorna, ja kanske månaderna, faktiskt börjat återfå. Jag vill kämpa för livet nu, inte se det mörka på samma sätt som jag under så lång tid gjort.

Vi kom hem ganska sent igår kväll efter några timmar i bilen. Vi åkte från Nyhammar strax före kl 18 och var hemma lite efter kl 22. Barnen skötte sig fint i morbrors hyrda bil och jag är tacksam över att vi kunde åka bil och slapp tåget. Framför allt då det var stopp mellan Sala och Uppsala...

Semestern i Dalarna, hos morfar var så underbar som den borde vara. Även om det inte blev helt som jag ville... Barnen blir genast mer självständiga och går ut själva, utan att jag följer med. De leker med det som finns tillhands och roar sig mer själva :-) Det är ett gott betyg till semestrandet. Självklart blir det protester också, men inte lika mycket som hemma...

Mer om semestern får jag berätta i ett senare inlägg... nu ska jag bara njuta av lugnet och försöka ladda batterierna. Snart är det dags att gå ut i värmen, åka och handla mm...