Vaknade redan kl 6.15 i morse och visste inte vilken dag det var... Stressade upp, såg DN innanför dörren och kom ihåg... Det är lördag. Kanske ska sova lite till då?? Me tji fick jag. Nyste 100 gånger, snorade och orkade bara ligga kvar till 6.40. Gick upp, startade gamla macbooken och tog upp Picasan. Har exporterat filmer till YouTube. Ett bra sätt att behålla filmerna på?????
Nu när klockan är 8.45 ska jag masa in mig i duschen, har vikt tvätten, ätit min yoghurt och druckit en kopp kaffe... Nu ska jag jobba på att bli människa så att jag kan ta emot barnen på bästa sätt idag när de kommer :-) Jag har varit nere för räkning under några dagar, riktigt illa... så där som någon med depression kan vara. Men det är på övergående... Hoppas jag i alla fall. När höstens mörker kommer vill jag INTE falla... Det skulle vara katastrof då mina gropar är djupa än och svåra för mig att ta mig ur.
Jag har under det senaste året slutat dölja min sjukdom på samma sätt som jag gjorde innan. Visst, det är inget att skryta med att vara deprimerad och leva med ångest, MEN jag är inte ensam, jag vet att det är viktigt att våga prata och vara öppen. Annars blir livet ohållbart för mig i alla fall.
För att avsluta morgonens blogg så känner jag ett sting i hjärtat över att teatern snart är slut.... Sista föreställningen på söndag... Buhu............ Vad händer efter det? Funderar på att pausa för jag har mått som jag gjort under denna resa så även under revyn innan, men klarar jag det??? Ja framtiden får utvisa vad som kommer hända...
Senaste produktionen, några bilder... kanske inte den bästa kvalitet men jag får abstinens redan... bilderna är från repetitionen på Gustavsgården och från Hotell Blå Bloms fina scen....
lördag 10 augusti 2013
fredag 9 augusti 2013
Tänkande själ...
Jag tänker alltså finns jag... Eller? Ibland undrar jag vad jag har för plats på denna planet. Jag har aldrig känt att jag gjort någonting speciellt. Jag har mest varit till besvär och känt mig i vägen. Handlat fel och skämts över det. Två mirakel har jag fått till under mina 42 år. Mina två pojkar är bara det mest underbara som finns men jag lyckades inte ge dem den familj jag själv drömt om. Jag hade drömmar i min ungdom, i alla fall tror jag att jag hade det... En dröm om att finns den rätta, den enda för mig... Kanske gifta mig, skaffa hus med en liten tomt, skaffa många barn och njuta av livet. Inget av det fanns väl egentligen på min karta. Jag har känt att jag varit malplacerad redan från barndomen. Aldrig att en kille skulle vara intresserad av en så ful tjej som jag och det hade jag rätt i.
Min stolthet är mina barn. Tyvärr fungerade inte vår relation men det är inget för denna blogg. Efter två barn och 10 år lämnade jag relationen för det fungerar helt enkelt inte för mig. Vi köpte ett radhus, kanske var det en tanke att det skulle bli bättre då... Vårt första barn var ett år drygt, lägenheten kändes för liten... Men det var redan då bortom räddning. Varken han eller jag hade intresse av huset...
Jag ska inte gå runt och ångra mitt liv. Det blir inte bättre än jag gör det. Sorgligt men sant. Jag är författaren till romanen om mitt liv. Jag valde att skriva om mitt liv som en tragedi, har aldrig gillat komedier direkt, inte råa komedier i alla fall...
Nu vet jag att det kan reta upp andra när jag trycker ner mig själv, jag vill inte gotta mig i andras försorg men när jag mår skit måste det ut. Det är som att välja att skriva eller ingen mer göra. Jag är så trött idag, fattar inte HUR jag ska lyckas genomföra en föreställning. Önskar jag fick försvinna utan att det märktes... Livet är en tristess idag och inget gör mig glad. VARFÖR??
torsdag 8 augusti 2013
Bortträngda minnen
Kanske är något av en onödig blogg att skriva men jag känner att mitt livspussel är fyllt av tomma hål, hål där det saknas något viktigt. Igår t ex träffade jag Peter, min tvärflöjtslärare sedan grundskole- och gymnasietiden. Det var ett trevligt möte och vi åkte bussen till min arbetsplats tillsammans då han hade ett ärende dit. Vi pratade om vem jag hade spelat med. Jag minns faktiskt inte vem det var. Mycket pinsamt. Att erkänna en sådan sak vore döden för mig. Jag höll masken så gott jag kunde och inget mer med det. Vi pratade också om orkestern, Wermdö Brass som jag länge spelade med i... Tvärflöjtsgruppen vad stor, vi var många som spelade men inte minns jag någon speciell där heller... Inte ens resan till USA 1988. Foton avslöjar mig men inte minnet :-(
Jag googlar i ämnet och har hittat fler intressanta artiklar och avhandlingar som jag ska plocka godbitar ur när jag sitter med datorn framför mig... Att ha hål stora som oceaner i livshistorien gör ont. Jag har varit sjuk i sinnet så länge nu att jag inte är helt säker på hur det känns att vara äkta glad.
onsdag 7 augusti 2013
Dagens test :-)
Nu ska jag testa att lägga upp film(mp4-filer) i bloggen. Vet inte om det fungerar men med lite god vilja och lycka kanske det går...????
Inget att säga/skriva
Vissa dagar är underliga. De börjar så märkligt, känslan i kroppen är låg, tankeverksamheten trög samtidigt som alla tankar pockar på uppmärksamhet. Dåligt med sömn i natt, kan ha berott på en kraftig oro i kroppen, samt att sonen var vaken vid minst två tillfällen och väckte mig. Kom i säng lite för sent, närmare 0.30 och med facit i hand så blir fem timmar för lite sömn, i alla fall om jag under dessa fem timmar är vaken vid tre tillfällen(minst).
Vad handlar alla känslor i kroppen om? När och hur ska jag lära mig hantera dem?? Känns så futtigt att "skitsaker" gör mig extra ledsen/känslosam. Det kan vara ett program jag ser, en text jag läser eller vad som helst. Igår hade jag en gruvande känsla i magen hela dagen. Det är något som gnager men jag vet inte vad, varför denna ångset?? Jag har ont i magen idag, oförklarligt, inget fysiskt fel utan allt sitter i skallen. Skit rent utsagt.
Varför kan jag aldrig någonsin känna att jag har ro i kropp och själ? Varför ska jag oroa mig för allt hela tiden och känns som jag gör?? Livet är en ren plåga ibland. Missmodet tar över trots jag inte har något att vara missmodig över. Jäkla trist inlägg men jag väljer att publicera ändå. Men inte länka det. Jag är bara skit idag... :-(
Vad handlar alla känslor i kroppen om? När och hur ska jag lära mig hantera dem?? Känns så futtigt att "skitsaker" gör mig extra ledsen/känslosam. Det kan vara ett program jag ser, en text jag läser eller vad som helst. Igår hade jag en gruvande känsla i magen hela dagen. Det är något som gnager men jag vet inte vad, varför denna ångset?? Jag har ont i magen idag, oförklarligt, inget fysiskt fel utan allt sitter i skallen. Skit rent utsagt.
Varför kan jag aldrig någonsin känna att jag har ro i kropp och själ? Varför ska jag oroa mig för allt hela tiden och känns som jag gör?? Livet är en ren plåga ibland. Missmodet tar över trots jag inte har något att vara missmodig över. Jäkla trist inlägg men jag väljer att publicera ändå. Men inte länka det. Jag är bara skit idag... :-(
lördag 3 augusti 2013
Fredag natten går mot lördag morgon
Jag har haft en vecka från helvetet på många sätt och vis. Nu känns det något bättre även om jag är labil och känslig. Jag städade min lägenhet för första gången sedan jag flyttade in. En månad har jag bott här nu och jag har fått hem en ny fin dammsugare så det var lite av en fröjd att städa. Tog större delen av dagen men det var det värt. Lyssnade på Dead Can Dance (A Passage In Time) samt Love Sprirals Downwards... Gamla godingar från 90-talets deppfas... och jag grät... dammsög och grät. Kanske är det bättre att gråta än att vara ARG i alla fall?????
I söndags tog jag min sista dos av Venlafaxin. Om det innebär att jag nu kan klara livet utan mediciner återstår att se, det kan ju vara så att jag är en av dem som behöver piller för att kunna hantera livets motgångar och för att inte känslorna ska svalla så mycket upp och ner. Jag hoppas att jag inte är det för jag är trots allt beklämd av de biverkningar medicinerna kan ge. Venlafaxin... svettningar, viktuppgång mm... Inte roligt. Utsättningen är dock värre än så... Jag har stötar i huvudet, är som sagt var väldigt labil och känslosam. Fått utbrott på barnen trots det inte funnits anledning till det och jag gråter för ingenting.
Just nu är klockan sen, hon är 00.20 och jag borde sova, har yrsel och skriver... vill inte sova. Vill röja vidare i lägenheten och bli KLAR!!!! Det SKA bli fint här NU!!!!!
Idag spelade vi den 6:e förställningen av "Folket i Skinnarviksbergen" av Gideon Wahlberg. Idag satt min familj i publiken och det var lite nervöst... på söndag kommer Bosse sitta i publiken, tillsammans med sin dotter Sofia och svärdotter Anki. Jag är sååååååååååååå nervös så jag dö!!! Jag som inte träffat Sofia ens och så ska hennes första möte med mig bli när jag står på scenen. Jag vill att det blir ett bra första möte...
Nä nu orkar jag inget mer skriva men ska försöka få till lite bilder... både från teater och lägenheten....
Puss och kram!!
PS bilderna kommer i "fel" ordning... sist först och tvärt om ;-D
Och så lite bilder hemifrån...
Oj oj.... undra om någon verkligen orkar med så många bilder... Jajaja det är jag det...
I söndags tog jag min sista dos av Venlafaxin. Om det innebär att jag nu kan klara livet utan mediciner återstår att se, det kan ju vara så att jag är en av dem som behöver piller för att kunna hantera livets motgångar och för att inte känslorna ska svalla så mycket upp och ner. Jag hoppas att jag inte är det för jag är trots allt beklämd av de biverkningar medicinerna kan ge. Venlafaxin... svettningar, viktuppgång mm... Inte roligt. Utsättningen är dock värre än så... Jag har stötar i huvudet, är som sagt var väldigt labil och känslosam. Fått utbrott på barnen trots det inte funnits anledning till det och jag gråter för ingenting.
Just nu är klockan sen, hon är 00.20 och jag borde sova, har yrsel och skriver... vill inte sova. Vill röja vidare i lägenheten och bli KLAR!!!! Det SKA bli fint här NU!!!!!
Idag spelade vi den 6:e förställningen av "Folket i Skinnarviksbergen" av Gideon Wahlberg. Idag satt min familj i publiken och det var lite nervöst... på söndag kommer Bosse sitta i publiken, tillsammans med sin dotter Sofia och svärdotter Anki. Jag är sååååååååååååå nervös så jag dö!!! Jag som inte träffat Sofia ens och så ska hennes första möte med mig bli när jag står på scenen. Jag vill att det blir ett bra första möte...
Nä nu orkar jag inget mer skriva men ska försöka få till lite bilder... både från teater och lägenheten....
Puss och kram!!
PS bilderna kommer i "fel" ordning... sist först och tvärt om ;-D
| Blommor från min fina familj <3 |
| Uppladdning fredagens förställning. |
| Fredag, klockan 16.35 piiiip, på väg mot Blå Blom ;-) |
| Ja jag hann visst fota lite av omnejden när jag övade på sången.... |
| Syster Inga alltid redo :-) |
| Gången bakom scenen. |
| Varje förställning fixar Maggie min frisyr.. tack snälla!! |
| Greta heter jag, jobbar i mjölkboden. |
| Hej, det är jag som är Lizzie! |
| Glatt gäng bakom scenen.... |
| Min blivande make, Sigurd.... |
| Vår fina loge en regnig torsdag... men det var UPPEHÅLL när det gällde :-) |
| Vila i massagstolen på Gustavsbergsbadet. |
Och så lite bilder hemifrån...
Oj oj.... undra om någon verkligen orkar med så många bilder... Jajaja det är jag det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)