Kanske är något av en onödig blogg att skriva men jag känner att mitt livspussel är fyllt av tomma hål, hål där det saknas något viktigt. Igår t ex träffade jag Peter, min tvärflöjtslärare sedan grundskole- och gymnasietiden. Det var ett trevligt möte och vi åkte bussen till min arbetsplats tillsammans då han hade ett ärende dit. Vi pratade om vem jag hade spelat med. Jag minns faktiskt inte vem det var. Mycket pinsamt. Att erkänna en sådan sak vore döden för mig. Jag höll masken så gott jag kunde och inget mer med det. Vi pratade också om orkestern, Wermdö Brass som jag länge spelade med i... Tvärflöjtsgruppen vad stor, vi var många som spelade men inte minns jag någon speciell där heller... Inte ens resan till USA 1988. Foton avslöjar mig men inte minnet :-(
Jag googlar i ämnet och har hittat fler intressanta artiklar och avhandlingar som jag ska plocka godbitar ur när jag sitter med datorn framför mig... Att ha hål stora som oceaner i livshistorien gör ont. Jag har varit sjuk i sinnet så länge nu att jag inte är helt säker på hur det känns att vara äkta glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar