Jag känner ett stort vemod. En stor tomhet över att det är slut nu. Samtidigt kanske det blir en lättnad. En lättnad att inte hela tiden behöva krångla med barnen som jag har varannan vecka. Jag träffar dem ju så lite ändå. Att då inte få ha dem hos mig den vecka jag har dem blir tomt. Dessutom lägger jag över mitt ansvar på någon annan. Jag är lite stolt över att jag orkat detta trots kampen varje vecka. Lite stolt över att jag inte hoppat av, även om det inte finns på min karta. Jag skulle aldrig kunna hoppa sv något jag lovat att göra. Det gör jag bara inte hur låg jag än må vara...
Nu ska jag återgå till koncentrationen för denna föreställning. Jag har ju missat en replik redan :-( Dåligt av mig jag vet!! Det är sista föreställningen av "Folket i Skinnarviksbergen". Jag är syster Inga för sista gången. Sen blir jag bara Anne, mamma till två... Men nu ska jag ge järnet. Postar detta i pausen! Ska ta till vara på detta. Vem vet vad som händer i framtiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar