Jag har under många år funderat över vem jag själv är och varför. Det saknas något i mitt liv och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag har alltid känt en känsla av utanförskap i många sammanhang, men jag vet inte om det är sant. Var jag utanför? Kände andra av att jag var annorlunda? Betedde jag mig på ett annorlunda sätt gentemot mina kompisar??
Nåja, ska inte gräva i detta nu, men vill berätta en sak som kan vara viktig att veta om mig. Jag har extremt svårt att berätta för dig om hur jag känner. Idag behöver jag inte dölja att jag är deppig, nedstämd eller att något annat är fel, men jag undviker vissa situationer som är "hotfulla". Att gå på fest t ex är något bland det värsta jag vet... (ja även kalas kan vara jobbiga eller middagar med de som jag känner väl). Jag har svårt att umgås med andra för att jag är en tyst och blyg individ. Jag har lätt för att hamna utanför en grupp. Känner ofta att jag har svårt att "kallprata" etc. Så tro inte att jag tackar nej att hänga med på olika saker för att jag tycker illa om er. Det är bara min rädsla som sätter stopp. Jag är rädd för att göra bort mig, för att inte vara omtyckt, för att hamna utanför i min hörna, där ingen ser mig eller pratar med mig. Det kallas social fobi och är vad jag vet ganska vanligt förekommande. Jag har gått KBT för att bli bättre och tryggare så egentligen SKA jag hänga med och testa mina gränser och min ångest. Den är ju inte farlig.
Min sociala fobi är just nu värre igen, troligen beroende på att jag slutat med min antidepressiva medicin som faktiskt hjälper en del ut sociala fällor och rädslor. Biverkningarna av medicinen gillade jag inte så jag får ta deppen som den kommer.
Detta får avsluta denna sena kväll. Ska sminka av mig för har inte orkat. Jag är trött och borde sova. Klockan är 1 snart och det är måndag igen. Sista föreställningen är avklarade och det känns tomt. Kommer sakna det glada teatergänget, både nya och gamla :-)
Publicerar dessa "dagbokstankar"... Kram på er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar