Jag blev positivt överraskad av mötet med särskolan och autismklassen. Jag vet att Samuel behöver omsorg han inte får idag på Ösbyskolan. Jag vet att de inte anser att ha det som krävs resursmässigt för att möta Samuel och hela tiden ända sedan han började F-klass så har man sagt att Samuel säkert skulle passa bättre in i autismklassen som finns på Hemmestaskolan. Nu när hans skolsituation faktiskt inte alls fungerar så kändes besöket ändå relativt bra. Jag är nervös över att min son ska byta skola men det är MIN oro och troligen kommer det bli bra för Samuel. Jag har svårt för förändringar själv, det blir som kaos i skallen av det. Jag har nog förstått det så under den senare delen av livet... många misstag blir det och kanske var det ett misstag att ens låta Samuel börja på Ösbyskolan, men de gjorde en kraftansträngning för honom i F-klass och både Eva (resursen under HT) och Anneli (VT) som arbetade med Samuel och stöttade honom gjorde bra saker för hans välbefinnande. Nu ser allt annorlunda ut. Med den "riktiga" skolstarten kommer kraven, ordningen och allt det där som är svårt för Samuel... Att sitta still, ordna sig i ledet, orka jobba, koncentrera sig på uppgiften osv.
Jag blev väl till mods av de fina lokalerna, barnen jag såg och personalen. Det var fint i klassrummet som blir aktuellt för Samuel. I klassen går idag tre elever... Samuel blir nr fyra. Det blir förstås annorlunda för honom att hamna i det lilla sammanhanget, men men med ett personligt schema och stöd i sin egen utveckling kommer han få utveckla sina starka sidor och få lära sig massor om vulkaner, trafikljus, bussar, siffror och bokstäver... :-)
Nu måste bara en trött mamma landa i allt detta för trött är jag... mötet på ADHD-centret och vad de har att erbjuda samt den nya skolmiljön och alla olika människor på vägen tär på min ork. Jag är glad att våga ta steget till större förändringar. Jag hoppas att jag kan ta dem även för egen del nu. Jag känner mig många gånger slut i hela systemet med resultatet att jag inte orkar med vardagen. Det blir en plåga inte bara för mig utan jag sätter hela tiden andra på "pottan" och det är inte min mening. Jag försöker finna lugnet i livet men som jag skrev i tidigare blogginlägg så är det tufft när allt inte fungerar hemma och det blir kaosigt i hela livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar