Den första september...

Samuel har namnsdag... Han påminde mig vid middagsbordet i kväll. Det var härligt att få hem barnen igen. Hur irriterad jag än må vara framåt slutet på kvällen innan barnen kommit till ro så är det den bästa tiden, när de kommer hem från skolan. Simon åker själv hela vägen, Samuel kommer hem med sin skoltaxi. Middagen var färdig så det var bara att hugga in på köttfärssåsen och spagettin. Båda barnen åt med god aptit.

Nu väntar en vecka med vardagsrutiner, packa gympapåsar, fyra dagar denna vecka (om jag räknar nästa måndag i alla fall), väcka barnen, laga frukost, läsa läxor, komma ihåg övrigt som ska med till skolan osv osv. Men jag gillar vanlig vardag allra bäst. I SvD läste jag om en kvinna som tvärtemot vad jag känner fick ångest över hur vardagen skulle komma över henne med alla "måsten" och den lata ledigheten var över för hennes familj och de tre barnen. Jag känner i många fall fler måsten när vi är långlediga. Kanske kommer detta förändras över tid? Nu är i alla fall terminen igång, snart jag också hoppas jag... Det känns i alla fall som att jag har vänt skutan och far vidare över havet. :-)