Doften av stekt kål med sirap sprider sig i det varma köket. Jag blir varm inombords av att bara få vara och njuta. Bjuds på middag av min älskade man idag, kålpudding med lingon och potatis. Så här bortskämd med lagad mat hemma har jag inte blivit sedan jag var barn och mamma eller pappa stod vid spisen... Varannan vecka i Hökarängen har jag fått komma hem till dukat bord. Det är sannerligen en lyx. Ibland känner jag att jag bara låter mig svepas iväg. Men ibland kan jag få ångest över att jag gör för lite. Det känns lite skämmigt att inte göra själv, att inte hjälpa till. Jag har dessutom fått komma på mig själv med att jag är ganska så lat när det väl beger sig... Suck! Vem är jag funderar jag, är det rätt av mig? Jag är van att stå vid spisen, fixa maten etc. Och visst gör jag det. Men inte lika ofta när vi är tillsammans.
Idag befinner vi oss hemma hos mig. Så nog borde det vara jag som lagar maten?? Men jag låter mig svepas bort i doften från spisen och ugnen. Jag får väl ta disken i stället??
Fan vilket bra liv jag lever idag. Även om det finns mörker inom mig så lever ljuset och tar mer plats i mitt inre. Efter ett år tillsammans så känns allt bara bättre än någonsin. Får man verkligen vara så här lycklig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar