Att vara på hemmaplan känns oftast bra efter en resa, så även för mig trots att jag inte reser så ofta som jag kommer hem :-) Att leva som särbo är en boendeform som för all del passar mig väldigt bra på många sätt och vis. Det är skönt att slippa tristessen hemma, framför allt då barnen är hos sin pappa.
Veckan i Hökarängen har varit bra som vanligt. Livet tuffar på, och ett nytt år stundar. Vi har ätit gott, promenerat lite lagom, jag har shoppat lite. I torsdags köpte jag så en mobiltelefon till sonen, den ska han få på måndag då han och lillebror äntligen kommer hem. Det blev en Samsung Galaxy III mini. 99 kr i månaden i 24 månader hos Tre, ett bolag jag aldrig haft själv tidigare. Jag tror han kommer bli nöjd. Jag ska fixa i ordning den med de viktigaste telefonnumren och annat smått och gott :-) I går hälsade vi på hos Bosses morbror Holger. Han är 100 år fyllda, och det var ett fint besök!
Sen har jag blivit med en HP-dator också. En HP Pavilion 500-101 eo. Beställd från Komplett.se för knappt 5000. Min stationära HP har börjat krångla och "dör" alltför ofta och jag tror på att ha en rejäl stationär dator. Nu måste jag utrusta lägenheten med ett databord också... Men sen blir det till att hålla i slantarna. Det blir inte mycket när man lever på sjukpenning.... men även det kanske ändras snart. Jag vill ju jobba, men jag måste fungera både på arbetsplatsen och hemma. För närvarande är jag i en situation som gör att arbetet inte fungerar i topp och det måste jag lösa. Jag har insett att det är svårt för mig som HSP och deprimerad att klara av skolmiljön och mina arbetsuppgifter på fritids. Det finns i princip inga möjligheter att dra mig undan när det blir för mycket och trots att jag börjar jobba först runt 9.30 på dagarna så är jag slut kl 14. Det är inte ok, vare sig för mig, mina kollegor eller barnen jag jobbar med. Vad jag kan göra i stället vet jag inte. Det är min största orsak till ångest just nu. Kanske är det dags att värdera om mitt yrkesliv helt utifrån det jag idag vet om mig själv och varför jag fungerar som jag gör. Det är inte bara "fel" på mig något som jag väl trott länge. Jag måste inse att min personlighet har vissa begränsningar samt att jag också behöver stärka min självkänsla och mitt självförtroende. :-)
Nåväl jag ser ljust på året som kommer trots det grådassiga vädret som denna "vinter" bjuder oss på. Det ska bli ett förändringens år och utan att lova för mycket så vet jag att jag måste börja hos mig själv och ställa krav på vården att de hjälper mig framåt, sen hoppas jag att jag finner styrkan att ta tag i resten också. Mycket av styrkan finner jag hos barnen och livet med dem. Att få hem dem på måndag blir toppen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar