fredag 28 februari 2014
Årlig kontroll...
söndag 23 februari 2014
Söndag den 23 februari
Dagen till ära fikade vi på Delselius nere i centrum med Lotta och hennes döttrar Kim och Lollo. Lollo träffade vi(jag, Simon och Bosse) av en slump nere i centrum i fredags och då vi beställt varsin CD-skiva med Lollos sång på så stämde vi träff på Delselius inte bara för att fika och snacka utan också betala skivorna :-)
Samuel som var ganska spattig på morgonen var inte alls i form. Tystlåten, tillbakadragen och verkade lite låg... Han åt inget på morgonen hemma, han ville inte ha sin juice och bulle på caféet. Inte undra på att det krampar lite i mammahjärtat... Min lilla pojke! Ibland vet jag inte om medicinen påverkar honom negativt... visst blir han lugnare, men så här låg som han blir gillar jag inte.
Att träffa Lotta med familj är alltid trevligt. Jag är oerhört tacksam att Lotta överlevde sin svåra sjukdom och de komplikationer som kom av den... Hon har gjort så stora framsteg och har ett riktigt jävlar anamma inom sig! En annan hade nog dött i samma situation. Två veckor på intensiven och hjärnblödning på det... mer än åtta veckor i sjukhussäng, svårt sjuk...
På vägen hem passerade vi tunneln upp mot Munkmora förskola och pölen var lika stor som vanligt... Bosse och pojkarna dök i och började gräva i rännan med pinnar för att få vattnet att rinna.... en riktigt härlig vårkänsla kom över oss då... nu ska all snö bort och det ska börja knoppas, bli grönt och blomma. Eller hur?
http://www.youtube.com/watch?v=SgBA_PK-HV0
http://www.youtube.com/watch?v=NBS7E45Gz5A
fredag 21 februari 2014
Nytt fokus
Jag står inför ett vägval. Ett vägval som är avgörande för mitt liv, för min familj, mina barn... Jag står inför livsavgörande val, jag inser det. Jag har i många år kämpat mot dessa val, stretat vidare i denna karga värld som mitt liv känts. Jag har stretat mot mina innersta känslor och slagits med näbbar och klor mot mina demoner.
När jag för några år sedan hörde talas om att man kan vara högkänslig, dvs HSP, highly sensitive person och om hur det yttrar sig, påverkar ett liv etc så kom jag tillslut hem. Att vara HSP har till viss del påverkat mig negativt då jag inte förstått det och kanske inte heller fått förståelse för detta varesig när jag var barn eller nu som vuxen. Det är lätt att blanda denna personlighet med diagnoser av olika slag... För min del tror jag att min högkänslighet gör mig mer benägen att dra ner mig i djupa tankar och funderingar om existensiella frågor. Kan det vara så?? Blir man som HSP mer känslig för att bli nedstämd? Ja jag har förstått att det kan vara så. Allra helst om man inte fått förståelse för sin person under uppväxten eller fått den omvårdnad som man behöver. Jag säger inte att min barndom var dålig, men kanske var jag ett svårt barn att förstå? Svaren kommer jag aldrig få, men frågorna kvarstår.
Idag har jag kommit så långt i mitt funderande att jag insett att det behövs stora förändringar i mitt liv för att det ska bli drägligt eller t o m ett BRA liv. Jag måste inse att jag inte passar in helt och fullt i denna värld. Jag kan inte helt sätta tummen på vad som gör att jag har svårt att hitta min plats i denna värld... Denna tillsynes ofta ganska grymma värld. Jag söker för fullt meningen med livet. Meningen med mitt liv, varför jag kom till denna värld. Är det rätt att söka? Kommer jag finna något meningsfullt, utöver att finnas för mina barn? JO, det kommer jag göra. Men jag är inte där än!
Just nu trivs jag med livet! Varför kan man fråga sig? Jo för jag orkar vara mamma till mina barn. Jag orkar fixa hemma, städa, laga god och varierad mat, umgås med barnen på ett ganska nytt sätt för mig. Jag har varit så trött under många år, men blundat helt för den trötthet som sedan slog ut mig. Men i dagens samhälle är det inte ok att vara slutkörd, i vårt samhälle är det inte ok att vara avvikande. Jag vågar påstå det för jag vet att det är så. Självklart menar jag inte att alla som är annorlunda på något sätt far illa av det, men jag ser hur personer som faller utanför ramen behandlas... Jag kan se på hur andra ser på mina barn t ex när vi är ute... Något av dem kanske får ett utbrott för att något gått snett... det kan vara en skitsak för andra men katastrof för mitt barn. Ett exempel är när Simon skulle köpa en glass och den inte fanns i affären... Hans värld rasade, han fick ett utbrott utom denna värld och folk glor ögonen ur sig... Ett annat var när Samuel fick ett stort utbrott på tunnelbanan och det fanns folk som helst ville ge honom på käften, en sjuåring...
Att jag är som jag är måste både jag och andra acceptera. Jag är HSP och introvert. Jag har sett mig som blyg hela livet men jag kan ju både stå på scenen och prata inför folk. Jag ogillar fester och andra sociala tillställningar och jag har problem med andra sociala kontakter. Men jag är inte som jag länge trott, dum i huvudet! Jag är jag och visst finns det saker jag måste klara av bättre än jag gör idag och det kommer jag se till att få hjälp med... Jag kämpar på helt enkelt... Nu väntar läkarbesök och snart möte kring min arbetssituation. Att vara eller inte vara det är frågan... Hur det kommer sluta vet jag inte, men det måste bli bra. Jag vill hålla livet ut så att säga... jag vill uppleva mina barn, kämpa tillsammans med dem genom skola och liv... De har en tuff framtid att gå till mötes. Det är inte lätt att ta sig fram i världen, inte blir det lättare av att tvingas tampas med det som mina barn måste klara av...
Vad är då kontentan av detta! Jo att jag måste sluta vara rädd för allt som livet innebär. Det är inte slutet, det är början, en ny början... jag måste ge mig själv en chans till... Jag måste ge mig själv chansen att lyckas... om ingen annan tror på mig måste jag försöka tro på mig själv! Jag ska klara detta!
torsdag 20 februari 2014
Ahlgrens bilar
onsdag 19 februari 2014
Megamiss i protokollet!
F**k köttbullar och makaroner!
Klockan är 14:55. Ska hämta Simon om en timme... Ska bli skönt att få hem honom! Kanske reagerar han på att det faktiskt är lite lite städat hemma ändå! Jag kämpar faktiskt även om det inte syns, inte märks.
Nyss kommen från ytterligare ett möte med min arbetsterapeut. Ett BRA möte! Det kom att handla om hur vardagen är, om hur det går med jobbet, tavlan på väggen hemma i köket och barnen. Jag är ärlig och öppen! Jag mår bättre, jag orkar med barnen mer nu, har lust och ork att planerar middagar! Fan, det är skönt ju! Fuck köttbullar och makaroner!
Men jag tar förstås upp oron med jobbet, arbetsförmågebedömingen som företagsläkaren står för(den var hon lite frågande till...) Hur får jag förståelse om VAD som gör att mitt arbete blir så betungande? Jag är inte dum i huvudet! Inte inkompetent(i alla fall inte i mitt arbete med barnen i skolan. Möjligen finns det områden som jag kan utveckla mer... Jag vet det!!
Avslutningsvis så talar jag om att jag fortfarande känner en rädsla av att vara utdömd på min arbetsplats. Mina misslyckanden, min status... Inte så bra kanske. Jag vet ju att det bara är ett par år sedan jag ombads byta arbetsplats! Sopa problemen under mattan så att säga! Så kändes det! Jag är helt klar med att mina val och mitt agerande är av största vikt nu! Det är resten av mitt liv det handlar om! Jag VÄGRAR bli ett socialfall med ciggen i handen sittandes på balkongen dagarna i ände! Jag ska jobba!!! Men det måste vara RÄTT!!
Sen fick jag underbar hjälp av min arbetsterapeut med en sak jag varit orolig över som jag ska ta tag i i morgon! Förekomma läkarna och övriga! Vad avslöjar jag inte här!! Det återkommer jag med om det bär frukt!
Just nu känner jag mig stark! Mina problem må vara små i det stora sammanhanget... Kanske borde jag tänka mer på resten av världen, barnen i Ukraina, Syrien etc... Kanske har det inget i min blogg att göra men oron i världen påverkar mig och finns ständigt närvarande i mina tankar... Var bara tvungen att få med detta när jag funderar över livet i stort! Jag kan känna att jag trots allt är lyckligt lottat som är född här...
tisdag 18 februari 2014
One of these days...
måndag 17 februari 2014
Jäkla virus!
Lektion 4: Så kan du förebygga och hantera konflikter
- när det händer och hur det yttrar sig.
- Vad som utlöser konflikten och vilka konsekvenserna blir måste vi också reda ut.
- Hur påverkar ADHD:n?
- Göra reglerna tydliga - koppla till bestämda situationer
- Gör överenskommelse med barnet
- Skriv ner regeln och placera den synligt
- Påminn ofta
- Beröm konsekvent när barnet följer regeln
- ge barnet tydliga anvisningar för vad det ska göra i situationen - skriv ned vid behov
- Sök samförstånd med barnet - be barnet upprepa vad det ska göra. Uppmuntra!
- Påminn strax innan det är dags
- Beröm barnet under tiden och efteråt
- Ignorera mindre "misstag"
- Tänk på att du är modell för ditt barn
- Ta kontroll över situationen
- Låt inte barnet "driva dig till vansinne"
- Tänk lugnande tankar - räkna till tio
- Tolka inte barnets beteende personligt
- Uppträd lugnt, neutralt och bestämt
- Använd få ord och förklaringar
- Ge inte efter för provokationer och protester
- Prioritera bort onödiga strider
- Undvik att ge negativt beteende uppmärksamhet
- Bestäm vilka irriterande beteenden du kan överse med
- Bekräfta om barnet följer dina uppmaningar - strunta i protesterna
- Hjälp barnet till en plats att lugna ner sig
- Uppträd med lugn och fasthet
- Trappa inte upp konflikten
- Genomför ingripandet "hela vägen"
- Undvik diskussioner och förebråelser
- Var förutsägbar och konsekvent
- Vilket är problemet?
- Vilka olika lösningar finns det?
- För- och nackdelar med olika lösningar
- Välj EN lösning
- Planera för genomförandet
- Prova lösningen
- Utvärdera resultatet - modifiera eller prova en annan lösning
fredag 14 februari 2014
Bristande kommunikation
Gripande levnadsöden
http://sv.wikipedia.org/wiki/Monica_Z_(film)
torsdag 13 februari 2014
Ingen fukt i badrummet... men
tisdag 11 februari 2014
Lektion 3: Så hjälper du ditt barn att fungera bättre i vardagen!
- vardagsrutiner - att ta en sak i taget, bryta ner aktiviteter i mindre steg(t ex städa rummet), bestämma dag/tid när aktiviteten ska genomföras, synliggöra genom ett aktivitetsschema, göra barnet införstått i vad som ska göras, vara konsekvent, påminna och uppmuntra samt räkna med att det tar tid...
- Ordning och reda - t ex saker på bestämda platser, märkta lådor för leksaker etc, praktisk och enkel förvaring, hjälp att städa och sanera...
- Minneshjälp - kalendrar och scheman, komihåglappar, listor, bildstöd, inspelningsfunktion och andra funktioner i mobiltelefonen/smartfonen/läsplattan.
- Tidshjälpmedel - timer, timglas, mobiltelefon etc.
söndag 9 februari 2014
Livet återvänder...
Jag känner ett litet hopp om att livet ska lösa sig för mig även om jag inte är där än. Jag har en stor otrygg sfär som ju mitt jobb blivit. Jag blir glad och rädd samtidigt när jag läser om andra som drabbats likt mig mitt i sin yrkeskarriär, blivit deprimerade, utmattade, utsatts för hård stress eller annan press... Jag läser tidningen Dagen som Bosse prenumererar på och i denna veckas tidningar publicerades följande artiklar som jag fann intressanta att läsa. Jag hoppas att jag kan finna den väg i livet som är min!
http://www.dagen.se/vardag/relationer/livet-vande-nar-hon-borjade-mala/
http://www.dagen.se/vardag/sa-hittade-anna-tillbaka-till-livet/
Jag blir rädd när jag läser om hur de kommer tillbaka till arbetet, hur de hittar meningen med livet och rätt sysselsättning. Rädd för att det inte blir jag. Ibland vet jag inte vad som är rätt. Ska jag satsa allt för att komma tillbaka till den arbetsplats som jag varit på så länge? Är det en trygghet att göra det efter alla mina turer? Jag går inte in på dem nu... har ältat det för mycket och gör så än i tanken. Eller skulle det helt enkelt vara lättare att se livet från en annan sida? Kanske är det inte skolans värld som är min rätta värld? Jag vill gärna se att en person som jag kan platsa där men jag är inte övertygad. Jag vet att jag är för tystlåten, tillbakadragen(introvert) och att jag med min känslighet har svårt med alla intryck. Att jag kan mitt arbete är ingen tvekan om, att jag gillar det är inte heller något att fundera över... Det är en inspiration att möta barnen varje dag och att se barnen utvecklas och lära sig nya saker är härligt!!
Ibland undrar jag vad jag "passar" för... som HSP har jag en medfödd känslighet, ja jag är säker på att jag är HSP och att det är en del i att jag har svårt att sortera alla intryck och känslor som kommer av det. Jag är "mottaglig" för stress och dålig stämning men också för god stämning så det finns förstås en massa plus med att vara HSP.
"En arbetsplats innebär också sociala relationer. Som tidigare nämnts så tyder
upplevelserna på en slags dubbelhet i det sociala livet som beror på en balansgång
mellan två behov, att vara social men också att få tillräckligt med återhämtning.
Samtidigt som man i sociala situationer kan uppleva sig som en social kameleont då
man snabbt får förståelse för andra människor, gör behovet av att ibland få vara ensam
att omgivningen också kan uppfatta en som introvert. Definitionen av vad det innebär
att vara social har troligtvis utformats av och för personer som inte är högkänsliga och
behöver därför vidgas för att även kunna inkludera personer med mer komplexa
upplevelser. Det kan därför vara bra för arbetsgivare att känna till högkänsligheten och
att det inte behöver vara en förutsättning att föredra ett typiskt utåtriktat socialt liv oftast
omgiven av andra, för att ha lätt att förstå, relatera och skapa kontakt med människor."
Nu när jag börjar se ljust på tillvaron så ser jag också positivt på att vara just den där "känsliga" personen. Även om det också innebär att jag kommer tacka nej till vissa saker i livet, t ex personalfester som är jobbiga på flera sätt för mig. De stora sammanhangen är uttröttande och även om jag har uppskattat att få åka på konferenser när jag hade uppdraget som lärledare på skolan så är det också uttömmande att vara bland alla dessa människor, mötas, samtala, dela med sig... Idag förstår jag varför det varit så jobbigt med dessa resor samtidigt som de varit lärorika. Vad jag bör/kan/orkar jobba med får framtiden utvisa eller hur mycket som är rimligt. Ekonomiskt behöver jag egentligen jobba heltid men för mig i dagsläget är t o m 75 % arbetstid för mycket... I alla fall i nuläget med mitt eget mående samt när barnen är små och behöver mycket stöd. jag hoppas komma tillbaka till en dräglig arbetssituation så småningom. Mycket spelar in, både levnadsstandarden idag men också min framtida pension...