Visar inlägg med etikett vår. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vår. Visa alla inlägg

torsdag 1 maj 2014

Vårens vackra försommarfärger...

Idag är det den 1 maj. I morse yrde snön utanför fönstret efter en regnig natt. Det såg riktigt bistert ut och deppigt värre... Ungarna var dock pigga trots den tidiga morgonen då de väckte mig (ja klockan var i och för sig 7 men ändå... jag hade vakat hos en gnällig Samuel under natten).

Men trots den bistra starten på dagen så blev det en fin dag. Vi åt frukost lite senare och runt kl 12 promenerade vi iväg hemifrån. Apoteket Kronan vid Coop var målet, det skulle visst vara öppet. Det blåste kallt men solen värmde trots allt.

Apoteket vid Coop visade sig sedan vara STÄNGT :-( Så det blev en busstur till Mölnvik och ICA:s Apotek Cura i stället. Det var öppet!! Sen lunch på MAX. Båda ungarna åt upp hela sin måltid! Samuel cheeseburgare med pommes och Simon hamburgare med pommes... Härligt att se!! Att de åt upp HELA burgaren!!! Det är en ovanlig syn!

Men detta har ju inget med de vackra, sprakande färgerna naturen har att bjuda på idag... eller denna årstid helt enkelt... Träden har slagit ut, vissa träd t o m blommat över... Det bäddas med vitsippor i skogen fortfarande och dagens växter blev gökärt och liljekonvalj... Redan!! Sen knoppas syrenerna nu. Fortsätter värmen så kommer de också blomma tidigt.

Jag njuter verkligen av naturen. Jag börjar känna en del av styrkan återvända framför allt när jag är ute och "tankar" i naturen. Då kan jag för stunden glömma stress och press från livets alla krav... På måndag ska jag träffa min nya läkare sedan min läkare inte får vara kvar på mottagningen :-( Tyvärr blir det i samband med stormöte med FK, min chef, företagshälsovården och kommunen. Känns lite sådär. Vet inte vad jag ska säga faktiskt. Vad tror de om mig egentligen?? Jag känner mig mesig som inte fixar jobbet! Varför går det inte? Varför kan jag inte kombinera min personlighet med mitt arbete och mina barn?? Orken räcker helt enkelt inte till för alla intryck och stressen!

Nåja, här kommer mina bilder från idag i stället... Njuter av det vackra och glömmer det onda!

På gården framför vårt hus växer dessa...  









lördag 5 april 2014

Ladda batterierna

Igår var jag som en urvriden trasa när jag kom hem... Efter bara fyra arbetsdagar á två timmar samt ett par besök på Capio och barnen hemma så var jag helt slut. Orkade knappt äta middag. Men idag känns det lite bättre. Det är ju inte så konstigt att jag blir trött i och för sig eftersom det trots allt är fyra månader sedan jag jobbade sist... Det var i slutet av november förra året.

Idag har vi tagit en härlig skogspromenad tillsammans med barnen och njutit av vårsolens värme. Igår testade vi en stig som Simon hittat, bort till gamla kolonilotter nedanför mitt gamla dagis Styrmannen. Hittade bl a ett område med fina blåsippor... men inte nog med det, både igår och idag hittade vi massor med skräp i form av glasflaskor, tomburkar, skor, en trasig barncykel etc. Simon blev eld och lågor över att samla skräp och hjälpa naturen. Själv njöt jag bara av lugnet och fågelsången. Samuel var ovanligt lugn, något som han ibland blir när han fått sin medicin. Ibland undrar jag om den är bra för honom. Han blir nästan inåtvänd ibland och tankfull... orolig över ljud han hör etc.

Just nu känner jag mig ganska positivt inställd till det mesta och jag har en längtan efter ett "normalt" liv. Jobba på vardagarna, ta hand om mina barn, mitt hem, vårda kärleken och på helgerna njuta av lugnet. Läsa böcker och annat intressant, ta del i det som händer i världen och känna engagemang för saker. Jag vill känna mig kreativ och få lust till att göra saker igen! Utveckla mitt skrivande bland annat.
















lördag 29 mars 2014

Det blir ingen blogg i kväll...

Har inget att skriva idag. Oreda i knoppen och oro för en massa... men det är en helt annan historia. Jag nöjer mig med att visa några bilder i stället... idag lånade jag barnen lite extra så vi har varit på biblioteket, matat fåglarna i Hamnen, handlat och promenerat hem. En fin och varm dag. Träden är på väg att spricka och vi såg den första maskrosen. Bara igår såg jag den första vitsippan och ett fält med blåsippor... Det är vår. Jag får försöka tänka på det just nu!

Blomlåda på gården till  Brf Toppsockret


Blommor breder ut sig...

Första vitsippan den 28/3-14

Vackra blåsippor i Hökarängen



Så lite bilder från dagen med barnen:
På väg ut...

Läsa bok utanför biblioteket

Simon kollar på bilar och bilarnas däck!

Kommunbiblioteket, Runda huset

Matar fåglar i hamnen. Måsarna breder ut sig...




Första maskrosen, den 29/3-14

Kvällens högläsningsbok... lånad på biblioteket idag!


Tack och hej för i kväll, på återseende!!



fredag 14 mars 2014

Tid för eftertanke


Gårdagens promenad från Hökarängen till Sköndal var verkligen rogivande. I lugnt tempo gick vi vägen fram, tog oss tid att betrakta det vackra i omgivningen. Det var så skönt att bara vara. Solen värmde varmt ända in i själen.

Jag har insett att jag behöver mycket lugn och tid för tanke för att jag ska må bra. Tidigare har jag låtit livet bara köra på i en snabb takt. Inte tagit mig tid att reflektera tillräckligt mycket eller att bara varit, i stunden, i nuet. 

Idag har jag tänkt om. Jag försöker se mina behov som så tydligt ger ut sina signaler. När allt är stressigt och hetsigt signalerar kroppen genom oro, ångest och jag får problem med magen, sömnen och att ta tag i saker. När jag lyssnar på mina behov, tar mina välbehövliga pauser, ser världen omkring mig och bara tillåter mig att vara så mår jag mycket bättre. 

Jag kunde för första gången verkligen ta in naturen, lugnet och det vackra runt omkring mig. Jag är högkänslig och stolt över det. Det känsliga i min personlighet har kanske varit en svaghet, nu ska det bli min styrka. 

Jag citerar åter kännetecknen för HSP nedan hämtade från HSP Sveriges hemsida. Jag gör det för att själv påminna mig om att jag är jag och jag har rätt att vara den jag är. Jag kan inte vara någon annan... inte helt och fullt i alla fall. Jag måste göra det som är rätt för mig.

"Typiska kännetecken för HSP?

Nedan följer en uppräkning av några vanliga och utmärkande kännetecken för en HSP-personlighet. Ingen individ har alla dessa men bör, för att betecknas som HSP, uppfylla en majoritet av dem:
  • Föredrar att stå vid sidan av snarare än att kliva rätt in i en ny social eller rumslig situation, för att därigenom få tid på sig att observera och reflektera innan man aktivt engagerar sig i situationen.
  • Är väldigt medveten om detaljer, nyanser och små kontraster.
  • Vill överväga alla detaljer och möjliga konsekvenser innan man handlar. "Gör det en gång och gör det rätt." Detta medför att man som HSP fattar beslut långsammare än många andra, är mer medveten om risker och möjligheter, och anses långsam men korrekt eller rent av perfektionistisk.
  • Är mer medveten om andras tankar och känslor än vad de flesta är, p.g.a att man är duktig på att fånga och tolka sociala icke-verbala signaler. Vilket gör att man ofta gissar rätt med hjälp av sin intuition.
  • Åsamkas ofta större lidande p.g.a. dåliga uppväxtförhållanden än vad andra gör, men kan också ha vunnit mer än andra om man har vuxit upp under goda förhållanden.
  • Handlar mer samvetsgrant än andra p.g.a att man är så starkt fokuserad på orsak och verkan (d.v.s. risker och möjligheter). Vanligt är därför att man som HSP tänker att "Tänk om alla lämnade skräp efter sig på det viset" eller "Om jag inte blir färdig med mitt jobb i tid kommer jag att sinka andras".
  • Är ovanligt bekymrade över sociala orättvisor och miljön, samt uttrycker ofta ett starkt känslomässigt engagemang. T.ex. "Jag kunde inte bara stå där och låta det hända henne" eller "Jag försökte under flera år aktivt att få andra att förstå innebörderna av den globala uppvärmningen".
  • Behöver inte så mycket stimuli för att bli överstimulerad eller upphetsad. Detta leder till att man ofta har sämre prestationsförmåga än andra, t.ex. vid tävlingar, framträdanden, vid tal i offentliga sammanhang eller när man träffar en välomtalad människa för första gången, om man observeras av andra när man utför en syssla, vid tidsbegränsade tester samt på platser som är högljudda eller vid större folksamlingar.
  • Är begåvad, är konstnärlig eller har en passion för att ta del av olika konstformer.
  • Har ett starkt spirituellt intresse och utövar det.
  • Beskriver ofta en större känslomässig reaktion än andra vid olika händelser.
  • Upplever ofta förändringar i tillvaron som stressiga.
  • Har ofta ovanligt livliga eller färgstarka drömmar.
  • Minns att man haft sådana här särdrag redan som barn.
  • Klagar mer än andra över att man är överstimulerad eller över att vissa miljöer upplevs som obehagliga.
  • Har en större sensorisk känslighet — darrar lätt, har ett mer reaktivt immunförsvar och har en lägre smärttröskel. Får ofta större reaktioner av koffein och mediciner än vad andra får.
  • Pratar på ett hänsynsfullt vis, ibland på ett indirekt sätt. Ger antydningar i stället för direkta uppmaningar.
  • Tycker att naturen har en särskilt helande och lugnande effekt, eller att man oftare än andra blir rörd av dess skönhet. Förtjust i djur, växter och att vara nära eller i vatten.

  • Källa: Aron, E. (2010:6–7). Psychoterapy and the Highly Sensitve Person. Improving Outcomes fot That Minority of People Who Are the Majority of Clients."











tisdag 11 mars 2014

En riktig vårdag!

Det har varit en underbar vårdag idag. En dag som jag lyckats njuta en del av. I morse mötte jag upp Samuel och Johan för att åka till sjukgymnasten för återbesök. Det betyder några extra timmar med Samuel. Allt avlöpte bra, han lekte, tittade på Smurfarna, pratade och provade täcken. Han tycker kedjetäcket är för hårt så nu ska vi testa bolltäcke istället! 

Sen blev det pannkaka med socker på bussen mot Gustavsberg och simskolan med klassen :-)
Jag lämnade Samuel till sina fröknar och klasskompisar i Gustavsbergs simhall för sista simlektionen!! 

Lunch åt jag på Delselius, en sallad i all enkelhet, med kyckling och rostade grönsaker, god men lite dyrt. 

Var på Capio för att delta i promenadgruppen. Ett bra initiativ av arbetsterapeuten och en av psykolgerna! Knappt 2.5 km blev det, två varv runt Ösbyträsk, korta slingan... Det var ett trevligt litet gäng att promenera med. Vädret var toppen och sjön låg spegelblank. Tog ingen bild idag men men...

Nu sitter jag på bussen för att åka hem till min älskade särbo... Det ska bli skönt att få bara vara lite nu... Det har varit mycket de senaste dagarna med möte, ungarna, förkylning och annat... Jag var ju däckad igår, glad att jag är tillbaka nu, i lite bättre form!