Ladda batterierna

Igår var jag som en urvriden trasa när jag kom hem... Efter bara fyra arbetsdagar á två timmar samt ett par besök på Capio och barnen hemma så var jag helt slut. Orkade knappt äta middag. Men idag känns det lite bättre. Det är ju inte så konstigt att jag blir trött i och för sig eftersom det trots allt är fyra månader sedan jag jobbade sist... Det var i slutet av november förra året.

Idag har vi tagit en härlig skogspromenad tillsammans med barnen och njutit av vårsolens värme. Igår testade vi en stig som Simon hittat, bort till gamla kolonilotter nedanför mitt gamla dagis Styrmannen. Hittade bl a ett område med fina blåsippor... men inte nog med det, både igår och idag hittade vi massor med skräp i form av glasflaskor, tomburkar, skor, en trasig barncykel etc. Simon blev eld och lågor över att samla skräp och hjälpa naturen. Själv njöt jag bara av lugnet och fågelsången. Samuel var ovanligt lugn, något som han ibland blir när han fått sin medicin. Ibland undrar jag om den är bra för honom. Han blir nästan inåtvänd ibland och tankfull... orolig över ljud han hör etc.

Just nu känner jag mig ganska positivt inställd till det mesta och jag har en längtan efter ett "normalt" liv. Jobba på vardagarna, ta hand om mina barn, mitt hem, vårda kärleken och på helgerna njuta av lugnet. Läsa böcker och annat intressant, ta del i det som händer i världen och känna engagemang för saker. Jag vill känna mig kreativ och få lust till att göra saker igen! Utveckla mitt skrivande bland annat.