En tanke i solen

I natt, när jag låg i sängen med månens ljus i ögonen kändes allt tungt. Tröttheten låg som ett ok, likaså konflikten med barnen. Hur blir man en "bra" förälder, en "bra" mamma när ens inre äts upp...

Idag känner jag mig hudlös och kall inombords. Varenda tanke, känsla käns och smärtar. Mitt känsliga inre som bara inte orkar med barnens stoj på kvällarna. Men det är ju min uppgift att ledsaga dem! Jag blev så arg, så irriterad...solen, blommorna och de gröna bladen här utanför kan inte hjälpa mig idag!

Jag fick en naturlig paus i mitt grubblande, tänkande då det blev dags för min andra session av ACT. Mindfullness, att möta min ångest och sätta ord på den. Att fortsätta se min livslinje, mitt mål i fokus, vad jag vill! Varför viker jag av min linje? Vad händer? Det var en riktigt bra session. Jag fick korn på de ettriga rösterna i mitt huvud. De som hindrar mig från att vara öppen, våga vara mig själv! Bli den jag vill vara helt enkelt - även om det inte är enkelt! Men jag kan säga att jag är helt slut! T o m ont i kroppen för när jag möter min ångest genom medveten närvaro känns det fullt ut, överallt. Framför allt känns det i benen och ryggen då jag stod upp idag. Kämpade mot att inte falla. Det gungade rejält! Sen blev jag svettig!

Jag har ett försvar som är starkare än andra, det är frågan:

- Jag vet inte????

Den frågan dök upp många gånger. Fösta gången jag uppmärksammades på den frågan var när jag gjorde utredningen sommaren 2012. Varför är det så lätt att ta till en sådan fråga? Eller vika undan blicken, bli tyst, skruva på sig etc... Det är vad som i KBT kallad "säkerhetsbeteenden"

Känslor och tankar jag känner eller tänker måste få finnas. De är en del av mig. Jag kan inte "förstå" dem eller "bli av med dem". Det är bara att inse att de finns där! Acceptans!!! Acceptera dem helt enkelt, även om det inte är enkelt i sig!

Jag har dessutom en personlighet som kan vara mer tänkande, avvaktande och som gör att jag lätt ter mig inåtvänd. Min högkänslighet och introversion måste jag leva med, den bidrar till att jag blir så trött ibland med jag är med mina barn eller när jag är i en miljö med många intryck. Kanske kan ACT få mig närmare den linjen av mitt liv. Att jag tillåter mig känna, vara trött och uttömd efter en dag bland folk eller många andra intryck! Samtidigt måste jag acceptera att det är mycket runt barnen... Mina pojkar är speciella och krävande. Men de har inte valt det. Jag måste välja att agera utifrån det!