Doften av vårregnet

Fram till eftermiddagen idag var det en strålande vårdag med närmast sommartemperatur ute. Det var härligt att ta en promenad innan lunchen, även om jag mer eller mindre blev medtvingad då jag inte alls kände för att gå ut. Men det var varmt och skönt. Fler och fler träd börjar slå ut och man kan se det gröna sticka ut ut knopparna. Det var riktigt rogivande att bara vara... Efter två veckor av arbetsprövning behöver jag denna paus, detta andrum.

Men när jag åkte ut mot Värmdö för att hämta yngste sonen hade det tornat upp sig mörka moln över Gustavsberg och i Grisslinge kom regnstänken mot rutan i bussen. Längre ut, närmare sonens skola regnade det än mer. Det fanns spår i marken av regnet.

När jag så klev av bussen slogs jag av doften. Det var inte den höstlika doften som regnet tidigare har doftat. Nä, nu doftar regnet vår/sommar... Precis som det gör varma sommardagar när regnet sakta strilar ner. Det kändes i hela kroppen, denna doft.

När jag och sonen kom ut regnade det inte längre. Sonen hade klättrat upp i femgungan och han fick gunga ett tag innan vi skulle åka vidare för att hämta storebror. Molnen på himlen var både tunga av regn och fjäderlätta som vita bomullstussar. Det gråa låg som ett tak samtidigt som solen sken. Underbart på många sätt.

Jag gillar de olika årstiderna även om jag inte alltid uppskattar höstens mörker eller vinterns kyla. Men det är något visst att varje år få uppleva våren och detta blir en vår jag får möta med starkare känslor än de senaste åren. Då har jag varit nedslagen och inte kommit åt mina känslor. Det känns mycket mer nu än det gjort på länge. Jag hoppas få behålla denna känsla.