Det jag slås av är att jag trots att jag aldrig tror mig ha haft en särskilt god självkänsla, känner igen mig i tankesättet om att inte be om hjälp, om att ta åt mig av det andra säger om/till mig.
Att Alice skrivit dagbok varje kväll under 17 år är helt fascinerande. Att varje kväll faktiskt lägga 10 minuter för sig själv varje dag och verkligen reflektera låter klokt.
Att varje dag lista:
- något bra
- något mindre bra
- tack
- hjälp
Kanske skulle det kunna vara något även för en kvinna i medelåldern, som jag. Mina tankar fylls i regel av det som är negativt, svårt och jobbigt, jag känner mig ofta dum och korkad, jag gillar inte att be om hjälp, det är svårt (trots att jag inte tyckt det egentligen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar