onsdag 2 april 2014

Andra dagen

Jag är inne på min femte månad som sjukskriven nu... i fyra hela månader har jag alltså gått hemma och "skrotat", ja det har många gånger känts så, som att jag just bara skrotar runt eller kanske t o m borde skrotas?? Nåja, det som varit på den positiva sidan av denna sjukskrivning är att jag för första gången på länge inte alls känner mig lika deprimerad längre. Det måste väl räknas som något gott ändå?? Oron inom mig, stresskänsligheten och symptomen runt detta finns kvar. Likaså tröttheten och halvtaskig nattsömn ibland. Magen krånglar och nästäppan hänger med... Men annars är jag på G nu.

Andra dagen, ja. Idag var det min andra dag på jobbet och igår kände jag mig allmänt förvirrad och jäkligt trött efter min arbetsdag om två timmar. Inte trodde jag väl att jag skulle bli så slut av två ynka timmar, men i kombinationen med andra saker så blev det mycket ändå. Bl a så är Samuel i sitt esse just nu, det går i raketfart med honom både i måndags kväll, igår och i morse... Den ungen är som en bomb ibland. Man vet inte när han exploderar... Men det är väl tjusningen. Jag går upp 5.15 om morgnarna när jag har barnen för att försöka få Samuel att äta frukost. Idag åt han nästan en hel voffla!! Sen tog han sin medicin efter lite trulande...

Idag ringde min handläggare från FK upp mig. Hon verkar faktiskt riktigt klok och bra. Jag skulle riva blanketten jag fått hemskickad angående rehabiliteringsersättning... Pust! Jag blev lite nervös... då jag var säker på att hon pratat om arbetsprövning och inte arbetsträning!!! Skönt att få det avklarat! Sen tyckte hon liksom jag upplevt, att min läkare hade lite "konstiga" frågor till mig då hon vill att JAG ska tala om vilken vård jag vill ha/önskar få. Själv tycker jag att det borde komma från min läkare. Hur ska jag kunna "veta" vad jag helt och fullt behöver. Jag har försökt förklara vad mina problem är men tycks stå fast på något sätt. Min handläggare blev nöjd över att jag hade blivit antagen till SAFARI-studien och att jag kommit igång med min arbetsprövning.

Om arbetsprövning (från FK)
"Arbetsprövning är en av Försäkringskassans utredningsåtgärder, till skillnad från arbets­träning som är en rehabiliteringsåtgärd. Ar­betsprövningen ska ge information om vilken 
funktionsförmåga den anställda har eller kan uppnå genom arbetslivsinriktad rehabilitering 
Den ska också ge underlag till ett lämpligt åt­gärdsprogram.

Den anställda kan arbetspröva på den egna arbetsplatsen, på en annan arbetsplats eller hos någon som Försäkringskassan köpt en utredning av. Arbetsprövningen ska alltid följas av någon som sedan redovisar resultatet skriftligt. Det kan till exempel vara en person från företags­hälsovården. 

Under arbetsprövningen får den anställda prova olika arbetsställningar och arbetsmoment. På så sätt får man reda på vad den anställda klarar av fysiskt och psykiskt.
En rimlig tid för arbetsprövning är från ett par dagar till ett par veckor. Under tiden som utred­ningen pågår får den anställda sjukpenning om han eller hon har rätt till det."

Riktigt så här organiserat är väl inte min arbetsprövning men jag hoppas i alla fall att få till ett möte med läkare och F-kassan efter. Tyvärr verkar det vara så att min läkare kommer sluta på mottagningen lagom till den inplanerade utvärderingen av arbetsprövningen, så en ny läkare kommer ta över.

Jag kommer noga överväga hur jag mår när jag är på min arbetsplats, hur jag mår när jag går hem samt i stort hur jag fungerar hemma. För det som varit svårast för mig under min sjukdomstid som varit lång har varit att hitta balansen mellan familjen, arbetet och mina egna behov. Jag måste inse att jag som många andra, har brister. Jag är ingen "fantomkvinna" utan jag måste tänka att jag ska hålla ganska många år till. Kanske borde jag orka mer än jag gör. Jag har ju bara barnen varannan vecka nu och alltså massor av tid till återhämtning... Eller? Nja, för mig fungerar det inte helt så. Har svårt att släppa barnen ur mina tankar. Det är väl inte så konstigt. Vi var ju en hel familj en gång. Nu är familjen bara halv, men mår bättre på många sätt.




Inga kommentarer: