Tacksamhet

Jag fick prata med min särbo inte bara en gång utan två gånger i kväll… Korta samtal men bara att få höra hans röst gör mig varm. Jag är medveten om att vår relation är speciell men det ligger inte i skillnaderna mellan oss utan snarare beroende av våra likheter. Jag upplever att vi båda har samma värderingar i vår relation, vi känner båda en ömhet för varandra som känns unik. I alla fall har inte jag varit med om det tidigare. Inte i närheten. Hur kommer det sig att jag fått bli så lycklig kär i en så fin man??

Jag är tacksam för varje stund vi har tillsammans och nu när jag flyttar till min egen lägenhet så kan jag skapa ett hem, inte bara för mig och mina barn utan även för oss ♥♥♥

Livets KAOS

På måndag kl 13.00 ska jag få nycklarna till min nya lägenhet. Det känns så underligt att det är dags att flytta nu. Tiden har gått så fort, det har hänt så mycket under den senaste tiden i mitt liv och jag känner verkligen att jag gör mycket för att livet ska bli bättre, gladare och mindre ångestfyllt. Vad är det som gör att just jag mår som jag gör trots att livet är som det är? Mina barn är friska, jag har en bra relation till mitt ex idag om vi jämför när vi levde tillsammans med barnen, jag har en lägenhet på gång efter ett halvår i min brors lägenhet, jag har en särbo/man som jag älskar så mycket det bara går och är lycklig med… Jag har några få men viktiga vänner och en fin familj.

Ångsten går som i vågor under dagen/kvällen/natten. Ibland lättar den lite för att sedan trycka på med allt vad det innebär, svårt att andas, ont i magen, ont i huvudet oc yrsel… det är några av symptom jag har. Det finns så mycket jag VILL göra och VILL klara av, som jag inte fixar p g a ångest och oro, men också av en inbyggd ovilja att göra saker, jag ”orkar inte” ta tag i saker. Jag MÅSTE packa nu, jag MÅSTE fixa undan tvätten, jag MÅSTE göra göra göra göra!!!!!! Inte fastna vid datorn och mina bloggar. VAD är felet med mig?? Jag har sådan extrem ovilja att göra ”tråkiga” saker, ändå så vill jag flytta, komma i ordning, få ett fungerande liv!!!! Jag vet inte vem jag är och varför jag är!!!!

Ord som börjar på A

Livet borde vara enkelt när är sommar och semestertider. Men för mig är det nästan tvärt om. Så har det särkert inte alltid varit, men sedan några år tillbaka så innebär sommar, semester, ja all typ av ledighet ingen avkoppling, avspänning och avslappning - (tre ord på bokstaven A) - utan stress, irritation och motorstopp/soppatorsk. I min familj som i dagsläget består av mig och mina pojkar i första hand och sen min särbo som är min stora kärlek, brottas vi med ständiga konflikter runt det mesta. Både innanför hemmets väggar och utanför blir det som många upplever som småsaker uppförstorat till ett maximum för mig och mina barn. Jag är på helspänn mer eller minder all tid jag är med mina barn. Det tär på krafterna och först nu när barnen blivit lite större, äldre så orkar jag mer ta med dem på utflykter...

Jag försöker inte skryta eller visa mig märkvärdig för att jag är mamma till två pojkar med speciella egenskaper, men jag har ett behov av att andra förstår vad jag går igenom varje dag, flera gånger om dagen med mina söta, underbara och älskade barn. Varför jag ibland, kanske oftare än "vanliga" föräldrar, tappar tålamodet med mina barn när vi är ute etc.

På bilden ovan är min första son kanske ett halvår. Inte hade jag en tanke på att det kunde vara något speciellt med honom utöver att han var den mest underbara och älskade unge som fanns just då... Så snäll, lugn och go som han var. Nu när jag tittar på bilderna av honom så kan jag se att han ofta ser lite allvarlig ut redan som liten. När han var runt året så började vår resa på riktigt. Vid två års ålder pratade han fortfarande inte särksilt mycket. Det var då jag började fundera över vad jag gjort för fel som mamma...



I den vevan kom nr 2... Som han ser ut på denna bild vid dryga året (kanske 1 1/2 t o m) så var han oftast glad vad jag minns... en sprallig gosse som hade bråttom i livet. Klättrade innan han kunde gå. Född med ett bråck i ryggslutet och opererad vid tre månaders ålder...

För att sammanfatta det hela så förstod jag först när äldsta sonen var runt 4 att det var något exceptionellt med honom. Han var inte som alla andra, han var svår att fånga, sa ifrän och fick låsningar. Svaret låg i hans inre, min son har autism. Utredningen gjordes då han var 5.5 år. Men jag visste redan att det var så.

Lillebror var som en duracellkanin från den dan han kärde sig gå... eller springa kanske jag ska skriva i stället. För den ungen KAN INTE gå... i alla fall inte längre stunder. Han springer inne, ute, ja överallt... Det ger en mamma som mig hjärtat i halsgropen och en stark oro när vi är ute. Hur många gånger har jag inte i sista stund "räddat" denna unge från att hamna på T-banespåret, framför en bil eller ramlat över något... Det har hänt alltfår ofta, men som tur är inga större olyckor än!!! Nu är han 7 år gammal. Jag hinner bokstavligen inte med honom när han rusar iväg och med honom rusar mitt hjärta i kapp. Han springer fort fort, går över gatorna utan att vänta etc. Stannar inte när jag ropar... VAD GÖR MAN DÅ?? Ska jag ha min son i sele?? Han slingrar sig ur handen och vägrar hålla i den när vi är ute. Min son har ADHD/autism...

Så, jag syftar på dessa ord. För mig är dessa ord laddade med massor av kärlek. Livet är inte lätt med dessa pojkar men det är helt underbart ändå. Hur gärna jag än skulle önska att mina barn lyssnade, inte protesterade på det kraftigaste sättet ofta, märkte ut sig var vi än är osv skulle jag ALDRIG vilja byta ut dem... Jag har bara mina barn varannan vecka, men jag har dem med mig överallt...

Gröna Lund

Det slog mig just att jag funderade över hur Gröna Lund stavar sitt namn, men det stavas just så, GRÖNA LUND... Gröna Lund är ju ingen grön oas direkt, utan ett asfaltsland utan dess like, karuseller och andra åkattraktioner, restauranger mm. Men varför heter det Gröna Lund?? Det måste jag forsak vidare i när jag har orken för det... Nu var det inte namnet jag skulle härleda min blogg till utan snarare oviljan att själv besöka detta "nöjesfält", till bredden fyllt av folk, stora som små, armbågar överallt, köer och skrik... Gråtande barn, skrattande barn, tonåringar, vuxna och småbarn om vart annat. Toalettköer och väntan på alltför dyr mat...

I alla fall ska barnen få gå på Grönan, förra året kom vi inte iväg dit. Då hade jag i början av juni brutit mitt förhållande till min dåvarande sambo och pappa till mina barn. Det fanns inte på kartan att gå till Grönan då. I år får jag ont i magen av att tänka på all stress jag utsätter mig för när jag är där med mina underbara barn... MEN i morgon ska de gå med sin pappa på Gröna Lund. Där ska de träffa delar av hans familj, hans syster och ett par av kusinerna bl a. Toppen säger jag, då kan jag pusta ut över att jag inte måste gå på Grönan i år.

Jag har erbjudit mig att fixa matsäcken till dem, pannkaka står på önskelistan och så får det bli. Ikväll får ungarna pannkaka till middag och i morgon kalla pannkakor till lunch med socker på :-) Men nu måste vi äta lunchen... korvstroganoff blir det, med ris till mig och pasta till barnen... Älskade, älskade barn!!

En kopp ångest

Sitter här och det är sen förmiddag. Varit vaken sedan ca 7.40. Strax efter 8 kom ena sonen upp. Men han var uppe först en stund sedan gick han och la sig igen. Jag skickade ett PM till en nätvän. När sonen kom upp igen tittade vi på Bolibompa.

Nu är frukosten avklarad och båda barnen vakna. De sitter och tittar på barnkanalen medan jag sitter i köket med min kopp av ångest… Ja, lite kaffe också. Vad består då min ångest just nu av, jo mina dumma tankar på hur värdelös jag är. Orken som inte finns. Hur galen jag blir av irritation när ungarna kastar täcken och kuddar på varandra eller hur jobbigt det är att ge sonen hans medicin… Procedurerna är så många. Det ska räknas, tvekas och näst intill kvävas tvång för att få honom att öppna munnen för att ta skeden med lite yoghurt och medikinet. Jag förstår honom… länge har jag tvingat i mig antidepressiv medicin, som jag ändå inte tror på. Hjälper den verkligen?? Så varför mår jag inte BÄTTRE då?? Jag har allt jag kan önska idag. Men ändå så har denna känsla etsat sig fast inom mig… klumpen i magen kommer och går men känslan och tankarna består… Många frågetecken att reda ut, men ingen väg att nå dem.

Vem är jag? Vem var jag? Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?? Frågor om min existens, som jag egentligen ska ta som självklar. Min rätt är lika stor som någon annans. MEN varför reagerar jag som jag gör. Så explosiv och lätt arg, irriterad över småsaker som egentligen inte spelar någon roll.

Jag har en bakgrund som jag inte är trygg med, då jag har så fattiga och futtiga minnen från en barndom som borde varit fylld av glädje, två engagerade föräldrar… för visst var de engagerade?? Vi åkte på semester varje år, aldrig utomlands utan inom Svearikes gränser… bilder har jag sett, både sommar och vinter… jag ser väl glad ut antar jag, men jag minns inte vad vi gjorde, eller hur det kändes… En händelse som jag kanske har drömt eller så är den verklighet var när jag var 9 år. Jag tror det var innan jag skulle börja trean. Vi var på semester i Dalarna. En pojke som jag idag inte minns namnet på vilket är märkligt, var min lekkamrat… Om han var äldre vet jag inte… men jag tror han var på semester hos mor- eller far-föräldrarna, han kom från Bagis. Han var kär i mig… men märk väl att han hade MÅNGA flammor den pojken. Jag tror jag var nr fem på hans lista över flickor ... Vi var tillsammans en vecka, det var min första kille… vi pussades på höskullen och fiskade på bryggan. Sen efter en vecka reste vi vidare tror jag… till en annan plats i Dalarna. Jag återsåg honom en gång till, då hade han vattkoppor och låg nedbäddad. Efter denna gång har jag aldrig återsett honom men ibland funderat på honom, vad det blev av honom etc. Några foton på honom och mig finns inte vad jag vet…

Önskar jag hade minnen över hur jag var som barn. Var jag blyg av mig? Undergiven? Vågade jag ta egna initiativ? Var jag rädd för något? Kanske är jag bara tramsig, borde verkligen bara ta tag i allt. Känslor är känslor, tankar är tankar… inget är sanningen. Men vad eller vilken är min sanning? Vilken är mitt sanna jag??

Pustar en stund och försöker andas...

… efter en underbar dag med mina underverk Att leva med barn som har adhd och autism är ett ständigt äventyr. Orken finns inte alltid i den utsträckning JAG ÖNSKAR!!!! Det är som att luften pyser ut ibland, som nu t ex… barnen äter middag, det tjafsas och busas vid bordet och den uttröttade mamman orkar inte med det hela. Trots ”lediga” dagar(ja jag skulle ju jobbat egentligen) så blir det för mycket. Jag är som på helspänn hela tiden… I alla fall den tid barnen är vakna!! Inte för att jag vill klaga och gnälla, men HUR ÄR DET, EGENTLIGEN, i en familj med ”normalt fungerande barn”????

Jag funderar ibland när jag är ute med barnen på utflykt. Bara en sådan sådan ”enkel” sak som en bussutflykt… Ena sonen springer med raska steg till bussen, lyckligt ovetandes om den farliga trafiken eller andra som är ute på vägen. Den andra sonen går långsamt i egen takt… Jag slits däremellan. Konflikterna är många bara under turen till skolan eller under ett besök i affären. Hur fungerar ”normala” barn?? Jag ser överallt välartade barn som går BREDVID sina föräldrar, som lyssnar och följer…

Självklart vet jag att det bara är en del av sanningen men ändå… Det är så sällsynt i min lilla familj…Nåja, det är ena sidan. Den andra är två underbart mysiga killar som har så mycket kärlek att det räcker ut i universums oändlighet… Det ger mig massor av värme i kroppen och många gånger förundras jag över deras utveckling till egna små individer…

I en uppdaterad version sitter jag nu här... skrivit in räkningarna, klockan är 21.00 och kraften är slut... Barnen röjer som värst... springer och gapar som galningar. Vägrar lyssna. Vad gör jag för fel med mina underverk?? Jo, jag vet!!!! De ser för mycket film och får för lite stimulans, för jag måste vila ibland... Nu ska de i alla fall i säng, och kanske får jag lite tid för min KBT!

IKEA - med makten över allt...

Ett stort företag som IKEA borde kunna leverera sina produkter inom den tidsram som de anger på sin hemsida... dvs i detta fall vad jag kunnat utläsa mig till inom 7-10 arbetsdagar. Men visst kan jag tolkat det hela fel!! Det är möjligt att reglerna ser olika ut om jag beställer online eller beställer via butiken?? Någon som vet något om detta?? Att utläsa det hela via hemsidan är inte direkt enkelt i alla fall...

Igår kväll så försökte jag lägga in min order till IKEA via hemsidan då jag vid besöket på IKEA Kungens Kurva fått beskedet om att de sängar jag bestämt mig för inte fanns kvar! De  har (eventuellt???) "utgått ur sortimentet", ja, den säng jag valt åt barnen stod fortfarande i butiken, fint uppställd och när jag tittade på produkter i IKEAS app så nämns det INTE att sängstomme ODDA ska utgå...!!! Nåja, ordern på soffan, fyra resårmadrasser, bäddmadrasser, en sängstomme till dubbelsäng samt två ODDA sängstommar till barnen försökte jag få iväg igår kväll vid 19.30. Jag fick till svar med röd text att "en vara inte går att beställa för närvarande", MEN inte VILKEN vara av de jag beställt online. Jag uppmanades ringa till IKEA... SUCK!!! Jag lade ner hela projektet och loggade ut från mitt nya IKEA-family konto jag skapat.

Så var det dags i morse igen. Jag loggade in på IKEA och plockade fram min "kundvagn" för att testa skicka den igen... Samma svar som igår kväll. Fick glatt vänta tills kl var 9.30(en halvtimme) för att kunna logga in på deras chatt... där fick jag sedan vänta kanske 10 minuter i kö, tre kunder före mig.

Så här löd chatten:

"Tack för att Du har chattat med oss på IKEA.

Vi har sparat Ditt ärende med nummer eTrack ...  och Du har en kopia av chattkonversationen nedan.

Vi har också skickat en kopia till Din e-post adress.

  

Namn (09:39)

Jag försöker göra en beställning online men en vara går inte att beställa. Vet inte vilken för det syns inte. /Anne

Eva Gustafsson (09:40)

vilka artiklar gäller det, så kan jag kolla vilken det är

Namn (09:41)

Jag har beställt en soffa(Moheda), en sängstomme med lådor(Brusali), 2 st Odda stommar, 4 resårmadrasser och bäddmadrasser

Eva Gustafsson (09:43)

artikelnr, tack

Eva Gustafsson (09:45)

ta bort Odda så tror jag att du får igenom ordern, odda har utgått

Namn (09:47)

Jag misstänkte det men det såg ut att finnas inne när jag la in beställningen. Det stämmer alltså inte?? Kan den finnas på annat varuhus då= Tycker det är synd att ni inte tydligare meddelar vilka artiklar ni ska ta ur sortimentet. Mina barn kommer bli väldigt ledsna nu när de provat sängen på IKEA... De har svårt att ta förändringar... men jag får söka vidare efter liknande sängstommar ngn annan stans då.

Eva Gustafsson (09:53)

den kan ju finns på något varuhus, vilket artikelnr gäller det och vilket varuhus har ni närmast till

Namn (09:54)

Artikelnr 001.775.17 Jag har närmast till Barkaby och kungens kurva

Eva Gustafsson (09:55)

Barkarby har ett 50 tal idag

Namn (09:57)

När man beställer varor. Vart kommer de ifrån och varför går det inte att ordna så att det kommer med i beställningen?? Jag har ingen bil och kan inte frakta hem möbler därav vill jag beställa online.

Eva Gustafsson (09:59)

varorna kommer från vårt centrallager utanför Jönköping och de lagerför inte Odda längre eftersom den skall utgå,, så därför får man köpa den på de varuhusen som har den kvar i lager

Namn (10:01)

Tack för hjälpen! /Mvh Anne

Eva Gustafsson (10:01)

Tack för att du kontaktade oss. Ha en bra dag!"

Efter denna konversation så tog jag bort ODDA från min order... då försvann hela, dvs det blev något fel... fick logga ut och in ett par gånger så gick det till slut.

Nästa problem blev så leveranstiden... Det första leveransdatum för resten av ordern blev den 12 juli, dvs 15 arbetsdagar med beställningsdagen... Det kändes som lång tid. Så i slutändan struntade jag helt och fullt i beställningen. Får se om jag gör ett nytt försök då jag verkligen VILL ha sängar och en soffa... Jag hade hittad det som jag trodde skulle bli perfekta möbler i min nya bostad, men jag känner mig lurad.

Det är surt att det inte finns möjlighet att beställa och betala varorna ett par dagar i förväg och sen hämta dem, men det är klart att det kan vara svårt för ett möbelvaruhus som IKEA att hålla reda på alla beställningar kanske?? 

  

Dags att uppdatera minisemestern i Malmö...

Bättre sent än aldrig kanske... Jag har helt enkelt haft för mycket annat i skallen så del två på min och Bosses weekend i Malmö har helt enkelt blivit liggande... Men här kommer ett gäng foton från vår underbara söndag i Malmö!!

Blev visst många bilder... orkar inte skriva bildtexter. Bilderna får tala för sig själva...