… efter en underbar dag med mina underverk
Att leva med barn som har adhd och autism är ett ständigt äventyr. Orken finns inte alltid i den utsträckning JAG ÖNSKAR!!!! Det är som att luften pyser ut ibland, som nu t ex… barnen äter middag, det tjafsas och busas vid bordet och den uttröttade mamman orkar inte med det hela. Trots ”lediga” dagar(ja jag skulle ju jobbat egentligen) så blir det för mycket. Jag är som på helspänn hela tiden… I alla fall den tid barnen är vakna!! Inte för att jag vill klaga och gnälla, men HUR ÄR DET, EGENTLIGEN, i en familj med ”normalt fungerande barn”????Jag funderar ibland när jag är ute med barnen på utflykt. Bara en sådan sådan ”enkel” sak som en bussutflykt… Ena sonen springer med raska steg till bussen, lyckligt ovetandes om den farliga trafiken eller andra som är ute på vägen. Den andra sonen går långsamt i egen takt… Jag slits däremellan. Konflikterna är många bara under turen till skolan eller under ett besök i affären. Hur fungerar ”normala” barn?? Jag ser överallt välartade barn som går BREDVID sina föräldrar, som lyssnar och följer…
Självklart vet jag att det bara är en del av sanningen men ändå… Det är så sällsynt i min lilla familj…Nåja, det är ena sidan. Den andra är två underbart mysiga killar som har så mycket kärlek att det räcker ut i universums oändlighet… Det ger mig massor av värme i kroppen och många gånger förundras jag över deras utveckling till egna små individer…
I en uppdaterad version sitter jag nu här... skrivit in räkningarna, klockan är 21.00 och kraften är slut... Barnen röjer som värst... springer och gapar som galningar. Vägrar lyssna. Vad gör jag för fel med mina underverk?? Jo, jag vet!!!! De ser för mycket film och får för lite stimulans, för jag måste vila ibland... Nu ska de i alla fall i säng, och kanske får jag lite tid för min KBT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar