Ny design på min blogg

Jag är en ombytlig person och fokus hamnar av någon anledning på helt fel ställe :-) Nåja, en liten stunds lek vid datorn gör ingenting eller hur?? Kartongerna låter nog väntas på sig... Men jag är mäkta trött på att INTE komma i ordning här hemma... HUR GÖR MAN??? Ibland tror jag att jag seriöst inte är riktigt klok :-( Det är stökigt precis överallt och när jag ska börja med EN sak så ja, jag kommer på nya spår hela tiden. Ett återkommande problem. Hur jag ska kunna lära mina egna barn var ordning är vet jag inte...

Någon som har någon idé att dela med sig av??

Ja bilderna ovan har jag använt förut... men det ser liksom likadant ut... så nu Anne, NU jävlar är det dags att göra något åt saken!!!

Just det, idag har min far fixat avrinningen till tvättmaskinen :-) Nu går det ner i avloppet under handfatet... håll tummarna att det håller!!! 

Höstregn

När jag sitter på tunnelbanan och blickar ut över höstens stilla regn känner jag något av ett missmod. Jag tror att jag uppskattat höstens mörker för att det då är tillåtet att gå ner i varv. En dag som denna är dock jobbig då jag inte kan finna lugnet inom mig. Det bor en inre stress och tomhet som breder ut sig inom mig. Helst vill jag bli ett med mörkret och falla in i en dvala. 

Visst är det så att vi inte är skapta att vara glada hela tiden. Men när allt mitt hopp för stunden dalar så tynger det mig mycket. 

Har träffat min fina Bosse och ätit lunch på Farsta Gård. Det hjälper mig att träffa honom och känna kärleken, även om jag själv är fastlåst, inspärrad i mig själv... Som i ett fängelse! Vad gör man när det blir svart? När det inte går att le eller tänka bort det onda. Nu på väg hem till mina underbara pojkar samlar jag kraft för att inte vara i däck hela kvällen... Det ska bli en bra kväll och en bra helg! 

Liv med autism

Gårdagens program handlade om syskon till barn med autism. Det är tufft att se hur syskon som är "normala" får klara sig själva i så stor utsträckning och dessutom vara med om så mycket mer än andra barn, i familjer utan funktionsnedsättningar och annan sjukdom. Jag blev rörd av Lisas sång om hur hon upplevde livet med lillasyster Mimmi... Eller när Wilhelm pratas om sin lillebror och om familjelivet i en familj med autism.

Mina barn har båda diagnoser, båda pojkarna har funktionsnedsättningar och svårigheter på olika sätt. Hur mycket förstår de egentligen om sitt syskons svårigheter? Hur mycket förstår de av sina egna? Jag känner ofta att jag slits mellan mina pojkar. Jag slits sönder då jag vill ge dem det bästa. Samtidigt brottas jag med mina inre demoner och min orklöshet. Skulle mina pojkar behöva mer "egen" tid?? Ja svaret är troligen JA på den frågan. Hur är nästa fråga!?!

När ska man prata med sitt barn om svårigheter och så vidare?? Ska man berätta om diagnosen? Skulle mina barn må bättre av att få bearbeta sina egna svårigheter men också få bearbeta att vara syskon till en bror med svårigheter?? 

Gjorde slag i saken...

Flera beslut idag... ett av dem var att ringa VC angående min nästäppa/nysninga/rinnsnuva samt värken i armbåge och lårmuskel... Blev uppringt efter ett par timmar. Berättade om mina problem med snuvan i första hand. Min ordinarie läkare som jag gillar och tycker jag haft en god kontakt med är föräldraledig fram till nästa höst :-( Min gamla ordinarie husläkare som jag valde bort efter ett dåligt möte med mina barn visade sig vara fullbokad de närmaste veckorna. Läkaren för öron- näsa- hals likaså. Detta är ett "nytt" problem för mig. Har alltid haft ganska lätt att få tider innan. Men i all fall så var det enda alternativet att boka en tid med en läkarstudent som går sin 8:de termin(hur många terminer är läkarutbildningen?) vilket känns lite jobbigt... Framför allt då jag redan fått denna återkommande problematik utredd tidigare, under 2008 på Nacka sjukhus. Nåja, tydligen får man en "mer grundlig" undersökning av läkarstudenter(???)!!! Ska det vara så??

Jag fick inte ta upp två problem under samma besök så nu måste jag boka ytterligare en tid om jag vill få FORTSATT hjälp med min tennisarmbåge och krånglande muskelfäste i låret... jajaja.... Det går absolut inte att få hjälp med TVÅ problem under ETT och samma besök. Så jag fortsätter leva med värken då.

Ett annat beslut var att logga ut från alla sociala medier... går väl sådär... skriver ju en blogg nu. Jag kryper på väggarna med jordens ångest över att inte kolla FB eller se vad ni andra har för er. MEN jag har ju förstått att jag har problem med detta så det är bara att härda ut. Nu släpper jag bloggen och fortsätter med tvätten. Jag försöker verkligen leva ett "normalt" liv men det verkar svårt. Jag känner ett stort missmod över livet just nu och ensamheten är slående... 

Detta inlägg kommer inte heller delas då jag SKA HÅLLA MIG BORTA från FB! Tack och hej från ett ledsamt mej... :-(

Jag är fast!!!

På rapport idag talades det om skadligheten av att sitta med mobil/surfplatta el dyl framför tv/dator etc och det slog ner som en blixt i skallen på mig... Själv kollade jag nyheterna via webben, med mobiltelefonen i handen!!! Det är helt sjukt men jag mår faktiskt ofta dåligt av att ständigt vara uppkopplad, kolla FB, bloggar jag följer, skriva mina egna bloggar etc. Helt sinnessjukt är det!!  Jag som själv lider av depression och ångestsjukdom borde kanske tänka om, avgifta mig från detta beroende/missbruk! Jag har blivit bättre på att styra mig själv men är långt ifrån nöjd med mitt agerande. Mobilen kommer fram vid alla möjliga olämpliga tillfällen! Men jag ska bättra mig!!!

Tyvärr kan jag inte länka via mobilen som med datorn så det får bli en senare blogg med hänvisning ur lämpliga artiklar! Detta är som många andra ett intressant ämne!!

Är jag ensam??

Tid...

Tid är relativt... Just nu känner jag mest att tiden går och inget vettigt blir gjort. Jag borde inte känna så då jag är ålagd att ta det lugnt, samla kraft, minska stressen etc. Jag kan inte stressa av hemma. Kartonger, högar, oredan bland barnens leksaker, kläder överallt etc stör mig. Jag VILL ha ordning hemma. Jag ska kunna få ordningen jag vill ha hemma... Men det kostar att komma dit. För min del i form av stressrelaterad ångest. Att kasta saker är jobbigt, men idag har jag försökt göra det. T ex gamla räkningar och könespecar... VARFÖR spara på sådant år ut och år in... Att hitta platsen för mina saker är nästa bekymmer. Hur svårt kan det vara... Just nu ser det ut så här hemma... Det kanske inte är så anmärkningsvärt men det är uselt att leva i... 

    

    

Rastlösa tankar

Det är inte roligt att vara hemma... Visst kan jag förstå läkarens förklaringsmodell att det är viktigt att få ro i livet och försöka komma tillbaka till en balanserad tillvaro. Men innerst inne tror jag inte sjukskrivning är pusselbiten som får allt att falla på plats. Inte heller ännu ett nytt piller. Sen spelar det ingen roll om läkaren jämför med ex diabetssjuka som måste ha sitt insulin. Det är ju en "riktig" sjukdom. Jag har levt på gränsen i så många år att när smällen kom för två år sedan eller egentligen långt tidigare... så var jag inte redo på konsekvensen av den. Hela livet förändrades och jag var tvungen att tänka annorlunda mot vad jag gjort. Idag ska jag försöka göra det jag uppmanas att göra... vila, samla kraft, ta en skön promenad, ta hand om mig själv... Barnen är på fritids. Samuel går igenom en ganska jobbit period just nu och sover dåligt om nätterna, han tänker mycket och är rädd för många saker... Han skriker på nätterna och kommer uppspringande flera gånger. Det är något nytt. Hans kedjetäcke fungerar dock bra och nu ska vi få ett till så vi inte behöver flytta det mellan barnens två boenden. Simon sover bra och verkar ganska lugn även om han lätt blir arg över saker som inte går hans väg. Han ser fram emot sina nya glasögon... det gör även jag :-) Även om det kommer kosta mig nästan 9000 kr för två par till Simon och ett par till mig.

Nu ska jag äta mina mackor och gräva ner mig i en kartong. 

Kanske kan jag använda tiden hemma till att faktiskt komma i ordning?? Har ju bott här i mer än tre månader nu.... För övrigt inte hört ett enda ord om elen än :-( Det är läskigt... kan ju få en skyhög räkning sen :-((((

Så blir jag hemma igen.

Kanske inte bästa sätt att meddela sig med omvärlden men det är väl ingen ide att hålla livet hemligt. Jag mår skit av flera anledningar men det känns inte bättre efter ett läkarbesök som resulterar i sjukskrivning och ny medicin mot "humöret"... Två veckor hemma till att börja med och jag känner mig blåst på livet. Kanske är det så att jag behöver lugn, ro, vila och sköna höstpromenader men kommer det räcka? Kommer det stärka mitt inre? Jag hoppas det blir så. Jag är trött på att känna så här utan någon för mig känd särskild anledning mer än att livet är... Jag har så mycket att vara tacksam för, ändå känner jag mig otacksam. 

Men nu ska jag försöka acceptera livet som det är...

Skolfoton

Mina underbara söta killar på årets skolfoton... Detta är första året sedan de började i förskolan som jag inte köper porträttbilder av pojkarna. Känner mig som en "dålig" mamma för det men pengar är en del av livet och med glasögon och kläder för vintern så räcker det helt enkelt inte till...

Fin höstdag med fika och promenad

Efter läxläsning och lunch till barnen så har vi varit ute på en liten höstpromenad... Min bror kom förbi sen gick vi ner till centrum och pantade flaskor... Tog en fika på Delselius och sen en liten promenad till hamnen. 

En svanfamilj var på besök...

Nya glasögon

Idag gjorde jag slag och tog med sonen till glasögonbutiken för att boka tid för synundersökning. Han fick göra den på en gång och trots att han var mycket tjurig innan vi gick dit så klarade han undersökningen galant :-) Min underbara son!! Det var en svag förändring av synen och han ska fortsätta ha glasögon hela dagarna, vilket han gladeligen har. T o m när han går på toan på nätterna sätter han på sig glasögonen.





Det har passerat två år sedan sonen fick sina senaste glasögon. Jag undrar var den tiden har tagit vägen?? Undersökningar och recept har han fått från St Eriks ögonsjukhus. Nu när han är 9 år så går allt via optikern i butiken.

Jag rekommenderades att skaffa två par till honom nu vilket jag förstås gjorde. Han fick välja två bågar och nu är det bara att vänta... 1000 kr fick jag lägga i handpenning, resterande betalar jag när vi hämtar dem... Knappt 5000 kr totalt går sonens två par glasögon på. Då var det halva priset på alla bågar och halva priset på andra glasögonparet... men dey är en saftig peng att betala... Han bör kolla synen en gång om året, så det kan komma att kännas i plånboken... Jag passade dessutom på att boka en egen tid för synundersökning... jag har passerat 40 med ett par år och insåg för en tid sedan att jag har svårt att läsa... Ska bli spännande att höra utlåtandet nästa vecka... men undra om jag har råd att lägga ut pengar på glasögon till mig också om det behövs?? Ja det får väl gå det med

Liv med autism

Sett ytterligare ett avsnitt ur serien "Liv med autism" om Albin som missat två år i skolan p g a sin autism. Jag faller in i tankar om hur mina egna barn har det, på riktigt i skolan alltså. Trivs de verkligen i vanlig klass? Min 9-åring säger att skolan är tråkig, men det är väl en vanlig tanke... Rasterna brukar vara "roligast" mången gång... Men hur känns det att ha autism? Hur är det att tänka annorlunda? Hur ser han på sina kompisar och allt som händer runt honom...??? Jag vill bara att mina barn ska fixa ett bra liv MED SINA DIAGNOSER som ger dem deras fina egenskaper. Själv känner jag att jag behöver MER KUNSKAP!!! Men jag orkar inte skaffa mig den. Livet är för påfrestande för att jag ska öht orka ta reda på vilka kurser som t ex Aspergercenter erbjuder. Sen måste jag anmäla mig och vara borta från jobbet om det är på dagtid. Men borde jag inte offra detta för mina barns skull?? Är inte kunskapen om deras egenskaper det viktiga?? Pengar är också viktigt, men jag har bara ett liv tillsammans med mina barn.

Just nu känner jag att allt jag gör blir "fel"... frustrationen är stor då jag ofta hamnar i konflikter på olika plan med mina barn. Jag anser att jag till viss del kan förstå, till viss del acceptera... Men det räcker inte!! Jag är inte nöjd med mitt sätt att hantera livet med autism i familjen :-(

http://urplay.se/Produkter/174477-Liv-med-autism-Albins-vag-tillbaka

Tack för mig...

Uppdaterad

Igår uppdaterade jag min "gamla" Iphone(4) till senaste versionen. Det är de fulaste apparna jag sett på länge. De är groteskt fula t o m. Men nu vet jag hur det ser ut. Undrar vem som tänkt ut detta? Det kanske är något praktiskt runt det hela? Nåja, fotogalleriet är tömt på telefonen och det finns en del lagringsutrymme till skillnad från den mobil som jag har i bruk. Minnet i denna är fullproppad!!

Så här ser apparna ut i iOS 7.0.2

Nåja, jag hade i alla fall något att pyssla med då Samuel hade svårt att somna igår kväll... 

Att välja sina strider

Jag valde idag att undvika striderna med Samuel och hans medicin. Det måste finnas andra vägar att tillgå än att strida och bråka under hela morgonen och mer där till?? Igår var en hemsk dag, först bråk om medicinen på morgonen, en för mig hopplös situation då jag inte vet hur jag kan göra för att underlätta processen... Dagen var ok, ganska som vanligt... Men hämtningen av barnen var lite jobbig. Tisdag, onsdag och fredag hinner barnen gå till den avdelning som stänger och jag upplever att det är jobbigare att få med Samuel därifrån. Han vill "leka" och vägrar ofta gå. Kan ta hur lång tid som helst ibland. 

Hemresan gick bra. Väl hemma fick barnen i sig middagen och Simon skulle göra engelskan. Även där har jag svårt med tekniken för att få honom intresserad... Han blir lätt arg när han ska göra engelskan just :-( 

Inget "bara flyter" hemma och jag blir frustrerad. Hela jag exploderar och det är som att krossa glas inombords. Vad gör jag för fel?

Nåja en ny dag idag. Bara att kämpa på har ju inga val. Ska köpa hem russin idag och försöka öva sväljteknik med Samuel. Kanske går det att göra till en lek?? Simon har en dag till på sig med läxan i engelska så den ska också göras!

Själv har jag min nya jacka på mig. Har ingen "jobbjacka" så måste ha min vinterjacka när jag är ute... Det är kallt!!

Kaosmorgon...

Men här står vi och väntar på bussen, något senare än vi borde men ska vara inom ramen för att barnen hinner till skolan. Sena blev vi för att jag inte lyckas med konststycket att få Samuel att ta den nya medicinen, Concerta. Vi kämpade på länge nog, i ca 20-25 minuter innan han fick den "gamla" i pulverform.

Hur får man ett barn som är rädd att svälja en hel tablett att våga försöka? Det går ju inte att tvinga honom... 

Natten var jävlig och efter enbart någon timmes riktig sömn så är jag inte i toppform. Men ibland går det inte att somna bara. La mig 23.40 ca, när klockan var 02.20 så öppnade jag balkongdörren. Kokhett och svettigt i sovrummet :-( Sen vaken ett tag till. 

Nåja, snart är pojkarna lämnade och jag på väg till jobbet. Börjar 10 idag så jag borde hinna!! 

Sluta skriva?

Tog beslutet i onsdags att försöka tagga ner mitt skrivande och min "synlighet" på nätet. Helt och fullt kommer jag inte lyckas men just nu är behovet att vila och bli kvitt tröttheten. Det enda jag orkar just nu är att jobba, ta hand om familjen och sova. Skulle gärna skala bort mer men jag gör faktiskt bara det "nödvändigaste". Orkar knappt se på TV på kvällarna. Kanske är det hösten som kryper inpå skinnet på mig? Jag hoppas på det.

I så fall så ska detta ge med sig. 

Jag har varit utloggad eller i alla fall inte aktiv på FB sedan i onsdags och det är en bedrift att inte intressera mig för vad ni andra har för er!!! :-) Kanske är jag knäpp men jag kämpar på. Jobbar på att finna min egen energi och drivkraft, den måste ju finnas??

Idag har jag varit mycket trött, huvudvärk och yrsel/svartnat för ögonen... Nu är jag på väg hem, hem till Hökarängen och helgen ska bli bra! En tur in till stan i morgon för att umgås med Bosses dotter Anna med familj. Det kommer bli trevligt!

På söndag hoppas jag orka hälsa på Lotta som ligger på SÖS sedan en tid tillbaka. Jag hoppas hon mår bättre och inte blir sämre! Sen måste jag hem till Gurra för att handla hem mat.

Nästa vecka är det "barnvecka" igen!!

Kram alla starka!

Ännu en helg är över...

Och jag glömde fixa matlåda åt mig igår men det är kirrat nu! Barnen är lämnade på fritids, ingen skola idag för dem alltså. De har "kompledigt för Ösbyskolans dag i lördags. I övrigt har det varit en fin helg. Jag fick massor gjort hemma men det var inte min förtjänst! Tänk vad lätt det går att göra saker när man är två... Lägenheten är städad, vi har tvättat i tvättstugan som tyvärr är under all kritik vad gäller skötsel. Vi var ute med barnen... Allt detta på EN DAG!! Just det, barnens läste läxor också!! Jisses vilken dag!

Så några bilder från utflykten...

Tack för denna vecka!

Men nu är det SKÖNT ATT DET ÄR FREDAG och arbetsveckan är över!!! Så skönt att få hämta mina små älsklingar redan kl 15.30 idag! Sen lite fika innan vi åker hem. Måste ju fira kanelbullens dag :-) Eller???

I morgon är det Ösbyskolans dag... och skola för båda pojkarna. Jag tycker sådana dagar är allt annat än trevliga tyvärr... Det är massor av folk och mina barn blir alldeles stojiga... De har svårt att delta i det "vanliga" som de flesta barn kanske klarar av. Men de ser fram emot att få fika i alla fall!! 

Öde skolgård...

Idag ska jag börja jobba redan kl 8.30 så nu har jag redan lämnat barnen. Jag blev glatt överraskad att C-huset öppnade redan kl 7.30. :-) Att lämna barnen gick bra idag. 

Vi har vandringsdag idag på Brunn... Vidsjön runt ska vi gå, alla F-klass t o m år 2. Fint väder vad det verkar. Och jag får sluta kl 15 idag!!! 

Efter jobb, skola och fritids blir det Delselius... det är ju kanelbullens dag... 

Ha det bäst idag! Kram :-)

Morgonens promenad...

Då bussarna inte passerar vår hållplats idag gick jag och pojkarna till Centrum. En skön promenad och även om vi missade "blåbussen" i centrum så hinner barnen till skolan. Själv börjar jag inte förrän kl 10 så tills dess hinner jag nog... Barnen sov lite oroligt i natt. Samuel var vaken en gång, Simon 3 gånger. Själv kunde jag inte somna.

Min mage spökar igen... Stress?? Kanske, eller helt enkelt så är det bara så att jag har en känslig mage, likt min kroniska nästäppa. Livet är skoj... I alla fall får jag kramper och mår smått illa.

Får se hur jag klarar latten sen. 

Lite bilder...