Visst är det så att vi inte är skapta att vara glada hela tiden. Men när allt mitt hopp för stunden dalar så tynger det mig mycket.
Har träffat min fina Bosse och ätit lunch på Farsta Gård. Det hjälper mig att träffa honom och känna kärleken, även om jag själv är fastlåst, inspärrad i mig själv... Som i ett fängelse! Vad gör man när det blir svart? När det inte går att le eller tänka bort det onda. Nu på väg hem till mina underbara pojkar samlar jag kraft för att inte vara i däck hela kvällen... Det ska bli en bra kväll och en bra helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar