Det är inte roligt att vara hemma... Visst kan jag förstå läkarens förklaringsmodell att det är viktigt att få ro i livet och försöka komma tillbaka till en balanserad tillvaro. Men innerst inne tror jag inte sjukskrivning är pusselbiten som får allt att falla på plats. Inte heller ännu ett nytt piller. Sen spelar det ingen roll om läkaren jämför med ex diabetssjuka som måste ha sitt insulin. Det är ju en "riktig" sjukdom. Jag har levt på gränsen i så många år att när smällen kom för två år sedan eller egentligen långt tidigare... så var jag inte redo på konsekvensen av den. Hela livet förändrades och jag var tvungen att tänka annorlunda mot vad jag gjort. Idag ska jag försöka göra det jag uppmanas att göra... vila, samla kraft, ta en skön promenad, ta hand om mig själv... Barnen är på fritids. Samuel går igenom en ganska jobbit period just nu och sover dåligt om nätterna, han tänker mycket och är rädd för många saker... Han skriker på nätterna och kommer uppspringande flera gånger. Det är något nytt. Hans kedjetäcke fungerar dock bra och nu ska vi få ett till så vi inte behöver flytta det mellan barnens två boenden. Simon sover bra och verkar ganska lugn även om han lätt blir arg över saker som inte går hans väg. Han ser fram emot sina nya glasögon... det gör även jag :-) Även om det kommer kosta mig nästan 9000 kr för två par till Simon och ett par till mig.
Nu ska jag äta mina mackor och gräva ner mig i en kartong.
Kanske kan jag använda tiden hemma till att faktiskt komma i ordning?? Har ju bott här i mer än tre månader nu.... För övrigt inte hört ett enda ord om elen än :-( Det är läskigt... kan ju få en skyhög räkning sen :-((((
1 kommentar:
På bostadsbolaget som en arg terrier!!
Skicka en kommentar