Sett ytterligare ett avsnitt ur serien "Liv med autism" om Albin som missat två år i skolan p g a sin autism. Jag faller in i tankar om hur mina egna barn har det, på riktigt i skolan alltså. Trivs de verkligen i vanlig klass? Min 9-åring säger att skolan är tråkig, men det är väl en vanlig tanke... Rasterna brukar vara "roligast" mången gång... Men hur känns det att ha autism? Hur är det att tänka annorlunda? Hur ser han på sina kompisar och allt som händer runt honom...??? Jag vill bara att mina barn ska fixa ett bra liv MED SINA DIAGNOSER som ger dem deras fina egenskaper. Själv känner jag att jag behöver MER KUNSKAP!!! Men jag orkar inte skaffa mig den. Livet är för påfrestande för att jag ska öht orka ta reda på vilka kurser som t ex Aspergercenter erbjuder. Sen måste jag anmäla mig och vara borta från jobbet om det är på dagtid. Men borde jag inte offra detta för mina barns skull?? Är inte kunskapen om deras egenskaper det viktiga?? Pengar är också viktigt, men jag har bara ett liv tillsammans med mina barn.
Just nu känner jag att allt jag gör blir "fel"... frustrationen är stor då jag ofta hamnar i konflikter på olika plan med mina barn. Jag anser att jag till viss del kan förstå, till viss del acceptera... Men det räcker inte!! Jag är inte nöjd med mitt sätt att hantera livet med autism i familjen :-(
Tack för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar