söndag 22 juni 2014

Barn som blir "hemmasittare"

Jag har tittat på två avsnitt av UR: serie "Sverige sviker". Om ungdomar som inte fått chansen att lyckas i skolan. Dessa ungdomar som svikits av systemet, av skolan, av samhället. De ungdomar som kanske allra mest behöver stöd och stöttning på alla plan. Bilden av den svenska skolan är sann. Även om det finns bra och dåliga exempel... Att vara annorlunda eller inte vara stöpt i den "normala" formen för skolelever betyder i stort att du måste kämpa extra mycket. Som barn/elev i skolan är det lätt att falla utanför gemenskapen i klassen. Är eleven/barnet utåtagerande så kanske det går så långt att eleven blir utestängd eller t o m avstängd. Är man i sället tystlåten och inåtvänd så glöms man bort.

Denna utveckling som jag ser i dagens skola oroar mig. Inte minst när det gäller mina egna barn. Hur stor risk löper något av mina barn att bli just hemmasittare? Om jag som förälder inte orkar kämpa med näbbar och klor för mitt barn, vad händer då? I höst börjar min äldsta son i år 4. Han har gått i vanlig klass sedan förskoleklass och det har gått "bra" för honom. Dvs han anpassar sig, är lugn, tyst, ägnar sig åt sina egna saker. Han stör ingen annan vad jag vet. En enda gång under dessa fyra år i skolan har han "pratat" på lektionen med någon annan elev i klassen. I förskoleklass hade min son en resurs vid sin sida under skoldagen. Så även i år 1. Då hade han möjlighet att sitta i grupprummet och jobba när det behövdes, han fick med sig ett par klasskompisar ibland, och ibland satt han ensam. På fritidstid har han klarat sig "själv".

Min son klarar kunskapskraven i matematik, NO, SO och musik med stort vuxenstöd. Han behöver i stort sett hjälp med det mesta. I svenska, idrott, engelska och slöjd har han inte nått kunskapskraven. Skolan har inte automatiskt gett oss föräldrar någon återkoppling till detta, trots att sonen har ett åtgärdsprogram som alltså inte utvärderats. Han har stora svagheter i det som de flesta barn förväntas klara av själva som att hämta material i lådan, komma igång med uppgiften, göra färdigt etc. Han gillar inte att skriva, han pratar inte på lektionerna. Att samarbeta med andra är svårt. På idrotten är det för stökigt och för hög ljudvolym. Han har stort behov av att umgås med vuxna. Schemabrytande dagar är för honom svåra och jobbiga. Allra helst när det ska vara uppträdanden och mycket folk i rörelse. 

Till hösten får min son en ny lärare. Han börjar i ett annat "hus". Det är jag inte så orolig över men jag undrar mycket över hur det kommer att gå för honom i stort. Kommer de ha fler olika lärare? Kommer det finnas stöd i klassen? Kommer sonen att få det stöd han behöver? Kanske ska jag inte "oroa" mig i förväg men om vi föräldrar inte står upp för våra barn vem gör då det? Skolan ska vara inkluderande och alla barn ska kunna gå i "vanlig" klass men det ska inte finnas extra resurese eller bättre kunskap om hur våra barn lär sig på bästa sätt. Att lilleman fick börja i autismklass för ett halvår sedan var ett klokt beslut. Där kan personalen bättre möta de behov som finns. Dagarna planeras på ett strukturerat sätt och klassen är liten med stor vuxentäthet. 

Vad händer så om min son inte längre vill gå till skolan? Hur stor är risken att det händer? Hans trygghet i skolan är fritids och fritidspersonalen. Han tyr sig till de vuxna på raster och fritistid. Men när barnen börjar i år 4 går fritids över till fritidsklubben. Färre vuxna och minskat stöd av vuxna i klassen. Nåja, till hösten väntar möte med nya läraren, så först då kommer mina funderingar att få sina svar. Nu är det sommarlov och sonen njuter av att vara ledig. Skolan är ett ont måste många gånger men jag hoppas att han får chansen att nyfiket utforska ny kunskap och världen omkring sig. 

Att ha barn som tänker och fungerar annorlunda är ibland mycket jobbigt. Det väcker en stor oro över hur det ska bli i framtiden. Livet är intensivt och tufft många gånger och allt det som jag vill ge mina barn är en tro på sig själva och sina förmågor att göra det som de själva vill av sina liv. 

Nedan lite intressnan läsning. Inte bara om hemmasittare men i stort om barn som fungerar/tänker annorlunda.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barns-skolangest-vacker-radsla-hos-foraldrar_8517040.svd

http://autismforum.se/gn/opencms/web/AF/kronikor/hemmasittare

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/for-fa-lyssnar-till-barn-med-funktionsnedsattning_3676474.svd

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/motarbeta-utanforskap-inte-dess-konsekvenser_3678814.svd

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article18991507.ab

Inga kommentarer: