Jag vill ju bara...

Jag söker efter ett fungerande liv. Men vad är det egentligen? Vilka krav kan jag ställa på livet som sådant? I vår tillvaro ska vi jobba, minst 100 % gärna lite till... vi ska ta hand om barnen och de ska ha fritidsaktiviteter. Det ska skjutsas hit och dit. Vi ska vara sociala, umgås med vänner och ha det gott i livet. Vi ska motionera eller t o m träna ett par gånger i veckan.

- Pust! säger jag!

Vad är då mitt liv värt? Var är ett liv värt? Hur vill jag leva mitt liv? Jag vill inget hellre än att hitta min tillvaro i livet, balansen mellan jobb, barn och egna aktiviteter samt andra relationer(min partner, vänner etc).  Just denna balans jag söker är svår att finna...

Jag läser just nu Linus Jonkmans bok "Introvert - den tysta revolutionen". Det är nästan magiskt att läsa de ord han har skrivit. Det är som att läsa om mig själv i mångt om mycket. Lite som att komma hem. Jag hade samma känsla när jag läste Elaine N Arons bok: "Den högkänsliga människan".

Jag ska smälta det jag läser och sen försöka sammanfatta mina intryck. För intryck får jag, massor av.

Men hur mycket jag än läser så kan jag inte översätta det i praktiken. Hur får jag t ex andra att förstå mig? Hur kan jag marknadsföra mig själv på arbetsmarknaden, eller ens på mitt nuvarande arbete? Jag vet faktiskt inte ens om de vill ha mig där... Jag har varit borta så mycket att jag knappast är saknad... Men kanske är den tanken överskattad. Jag ska inte tänka så mycket på vad andra tycker. Det får stå för dem!