Gott Nytt År!!

Årets summering

2013 var året då jag vågade öppna mitt liv mer till allmän beskådning så att säga. Jag började blogga och dela med mig av mitt liv på ett personligt plan.

2013 var året då jag mötte kärleken... Min fina älskade man Bosse! Första dejten med buller och bång den 5 januari i år, sedan dess är det han och jag!

Livet med barnen har bara gått framåt under det senaste året! Vi har flyttat in i en egen lägenhet efter ett halvår i min brors. Skönt att de fått egna sängar och ett eget krypin, mina mina små gossar! Även jag har fått ett fint sovrum och en skön säng att sova i!

Simon har hunnit fylla 9 år och går i trean. Han älskar sitt TV-spel och att titta på YouTube och Netflix! Han åker buss själv från och till skolan, min underbara son!!

Samuel har fyllt 7 år och går i ettan. Nu i december har han bytt skola och går nu i en speciell klass med inriktning för barn med autism. Han älskar sina bilar och bilspelet på sitt DS. Han funderar mycket över livets alla frågor! Han åker till och från skoan med taxi och det fungerar utmärkt!

Två resor har jag hunnit med under året tillsammans med min älskade man. Under vårmånaden maj var vi till hans stad, Malmö och bodde fint på Raddison Blu under två härliga nätter. Vi hann med ett besök i Köpenhamn och såg en hel del av Malmö.

I september var vi till Riga, en underbar stad där allt stod i full blom. Mycket vacker stad med många sevärdheter... Vi hann med några långa promenader och goda måltider, både på båten och i Riga!

Sen har vi varit i Eskilstuna ett par gånger med övernattning på hotell. Vid ett tillfälle var vi barnvakt till Bosses barnbarn Isadora, det andra var födelsedagsfirande i Kvicksund.

Året som går mot sitt slut nu har varit ett fint år i stort. Jag har fått med mig många fina upplevelser. Även om det har innehållit en del tråkiga händelser också. Värt att nämna är väl att barnen förlorade sin blott 31-åriga faster Birgitta hastigt under hösten. Det var en svår händelse för familjen...
Min bästa kompis drabbades också av en svår sjukdom under hösten, smittad av EHEC-bakterie låg hon för döden på intesniven i dryga två veckor. Men efter ett par månader på sjukhus är hon nu hemma och på väg tillbaka till livet. En lång väg men hon är en av de envisaste människorna jag mött. Hon kommer klara detta!!

Med detta summerar jag året som ett av de bättre åren! Jag är lyckligt lottad som har mina fina ungar, min fina man och ett par riktigt fina vänner. Icke att förglömma min familj också! De betyder förstås massor de också!

Gott slut på 2013 och ett Gott Nytt År 2014!!

"Filosofiska" tankar...

Sitter i vardagsrummet hemma i Hökarängen och läser en bok, har återupptagit läsningen om "Den högkänsliga människan" av Elaine N Aron. I lägenheten under hör jag en man som höjer rösten... Ja det är störande men i en lägenhet så är det bara så det är. 

Efter ett antal koppar kaffe kryper nöden inpå... I badrummet hör jag glada barnröster ovanifrån. Antagligen från grannens badrum. Jag blir lite förundrad över tanken att det pågår så mycket i ett flerfamiljshus. Ett barn skriker, ett annat springer över golvet, en pappa blir arg på sitt barn... Ja det är exemplen närmast, men i resten av denna borg, detta hus... Hur många lagar middag samtidigt? Diskar? Pratar? Läser? 

Nåja, jag återvänder till boken nu! Läser just om hur man som HSP kan uppnå trivsel på jobbet. Att vara

HSP är ibland jobbigt, men för min del så är det skönt att äntligen få en del svar på VARFÖR livet ter sig tungt och uttröttande. Jag har känt mig utmattad så länge och när jag dessutom gått in i en djup depression som jag inte helt lyckats lämna, så blir trådnystanet betydligt svårare att nysta upp. Jag ser lite hoppfullt på att jag kommer klara det och kunna leva ett liv som jag trivs med och blir "lagom" stimulerad av!!

Söndag i funderingens tecken...

Men inte det trista, vanliga tugget fött ur ångestens os. Nä jag funderar lite över resten av mitt liv... Bara situationen runt jobbet för att ta ett exempel. Vad VILL jag göra när jag blir stor? Jag måste kanske inse det faktum att jag för närvarande inte är på rätt plats i min yrkeskarriär. Jag vill inte gärna se min utbildning till lärare som helt kass, det ÄR trots allt en gedigen utbildning... Frågan är väl nu vad jag ska använda min utbildning till... Jag känner mig inte direkt laddad för att söka nytt lärarjobb och jobba som fritidsledare känns helt enkelt inte rätt.... Men trots det skulle jag vilja jobba inom det "pedagogiska"... Well... bara fundera vidare antar jag.

Har i alla fall lapat lite sol ute idag med barnen och Bosse. Barnen fick sparka en promenad sen lite lek på en av lekplatserna här i grannskapet. Det är slutet av december, lite fascinerande att det går att sparka än ute...

Nu ligger jag på sängen och funderar vidare på livets frågor. Har dessutom kikat runt lite på nätet efter en ny stationär dator, en HP kanske med Windows 8. Frågan är väl bara om jag VILL lägga ut 6000 spänn på en ny dator? Ja vem vet...

Störd/förstörd sömn

Mina barn har lagt sig till med väldigt jobbiga vanor... Eller är det de som har gjort det? Jag vet inte. Kan ju inte skylla på dem egentligen. Det är jag som är deras förebild och jag som ska ledsaga dem genom världen på bästa sätt... Mina barn har haft ganska så olika vanor på kvällar och morgnar. Simon, han somnar snabbt vid sänggående, oftast. Medan Samuel har svårt att komma till ro. Kan ibland ta flera timmar, men oftast minst en timme. Han är orolig och rädd för ljud, mörker etc. När han väl sover har han sovit hyfsat bra, medan Simon har vaknat minst en gång, ofta flera gånger per natt av drömmar och för att gå på toaletten.

Simon har varit den morgonpigga, och klarat sig ganska bra på morgonen med TV:n och på senare tid min mobil eller sitt Nintendo DS. Samuel, sjusovaren, sov ofta till 9 eller ännu längre om han fick. Nu sedan en tid tillbaka vaknar båda barnen tidigt som attan.... och värsta morgonen var i morse tror jag... Kl 4.15 satt Simon i soffan med sitt DS framför näsan... Han har nämligen bestämt att han minsann ska gå upp när han vaknar... vilket i morse då vad kl 4 ungefär... Han fick lägga undan sitt DS som stör en hel del och ta en av sina julböcker i stället... vet inte om han verkligen gjorde detta men det var vad han skulle... Att få honom att lägga sig var "omöjligt" då jag inte orkade bråka med honom. Han är en mycket bestämd ung herre, min 9-åriga son.

Nästa väckning var kl 6.... Då var även Samuel uppe, båda med hög volym på sina Nintendo DS och pratandes högt och ljudligt. Dock inget bråk, vilket förstås är positivt... MEN vare sig Bosse eller jag kunde sova. Det gick helt enkelt inte!! Barnen är svårt att få med på tåget många gånger, och i morse var de helt uppåt väggarna. MITT FEL?? Ja antagligen... Jag har ibland svårt att förstå hur jag fungerar som förälder till mina barn... Jag vet att de har två föräldrar men nu är jag ensam förälder när jag har barnen.... Att mina barn har diagnoser, autism och ADHD gör att de kan ha svårare att ta till sig av det jag säger åt dem, men ändå... När förlorade jag mark som mamma till mina barn? Det har jag länge funderat över. När jag blir bestulen på sömnen p g a olika anledningar så klarar jag inte av att hålla mig konsekvent, men en sak VET jag nu!!!!

I morgon får barnen inte spela sina DS på morgonen!!!! Dessutom kommer jag bestämma när de får gå upp!! Kommer det fungera?? Jag vet inte, men jag vet att jag inte längre kan låta barnen styra över mitt liv längre... Att Samuel har problem med insomningen kan han inte rå för. Jag är likadan, ligger ofta vaken... i alla fall när jag inte äter medicin jag blir trött/lugn av. Han är ett oroligt barn, det vet jag. Men när han ligger vaken kväll efter kväll och klockan passerar midnatt etc då är jag körd! I alla fall i kombo med arbete och uppstigning kl 5. Nu, när han dessutom vaknar tidigt blir det än tyngre... så testing testing... Jag måste få ordning på detta mina barnveckor... Annars kommer jag rasa totalt och jag kommer dra med mig andra i fallet.

Detta är ett jobbigt inlägg att skriva, jag har så många funderingar fortfarande om hur jag ledsagar mina barn in i ungdomsåren, hjälper dem att bli självständiga, trygga killar som trivs med livet... Så många funderingar och dessutom mitt i allt detta mina egna problem... Men vem har sagt att livet ska vara lätt?? Om du läser och har erfarenheter eller tips vad gäller sömn hos barn med autism och ADHD får du gärna delge dem... eller tankar överlag hur man överlever detta.... även om jag bara har barnen varannan vecka så blir det ibland jobbigt att bära upp vardagen och hitta styrkan att orka. Jag är en trött mamma idag. Ledsamt men sant!

En vanlig fredag...

Det är fredag morgon, klockan är runt 10 och barnen har precis ätit sin frukost... Simon sin mannagrynsgröt med äppelmos, tyvärr köpt... Samuel sin Medikinet i en sked yoghurt och sen frysta köttbullar. Barnen hade varit uppe i flera timmar, själv gick jag upp först kl 9.30. Uselt va? Barnen fick vara själva med sina Nintendo DS(men de var nöjda)!

Läser på Svts nyhetsapp om vad som hänt i världen och Sverige de senaste timmarna och åter har bomber exploderat. I Beirut exploderade en bilbomb och dödade en f d libanesisk minister. Totalt dödades minst fem personer... Snacka om julefrid i världen.

Livsmedelsverket vill ha en plan mot sockerberoende... det kan ju vara bra att få det klassat som ett missbruk, dricker man t ex 5 liter cokc cola varje dag så är ju något fel eller äter 1 kg mjölkchoklad om dagen för all del. Själv har jag ett stort sötsug mestadels på kvällarna... Men missbrukare är jag INTE av detta i alla fall... Möjligen missbrukar jag annat, såsom Internet :-/

Idag kommer också domen mot tre tonåringar som åtalas för en våldtäkt mot en flicka i skogen i Älvsjö...

Några av nyheterna. Nu tittar jag på Emil på Barnkanalen med barnen i stället... Lite lugnare kanske.

Är "ledig" idag och ända tills den 8 januari. efter det får jag se vad som händer... inte mycket har hänt tyvärr och kanske är det mest mitt eget fel...

Igår hade vi familjejul här hemma, det var riktigt trevligt men gud vad trött jag och Bosse var efter... Men trots det orkade vi se både "Den fördömde"och "Gladiator" med Russel Crow på TV.

Idag väntar utflykt till Hökis... Kräftor till nyår ska inhandlas och sen får vi se vad som händer... Ha en underbar dag!!

Julotta

Nä, det blev ingen julotta på plats tidig juldagsmorgon. Bara en gång för en massa år sedan har jag varit på julottan i Värmdö Kyrka. En trevlig händelse även om jag inte minns den särskilt bra. Jag lyssnar nu, på förmiddagen på julottan från Umeå som sändes i morse i P1. Klockan är 11 på förmiddagen, barnen har ätit sin frukost för någon timme sen. Snart ska de åka till farmor och fira jul. Jag blir ensam här hemma, men då får jag tid till eftertanke om vad denna helg egentligen innebär för mig och om hur jag vill att det ska fortgå i framtiden.

"Var hälsad sköna morgonstund" ljuder i högtalaren i fönstret. Det ska bli intressant att höra vad som sägs denna juldagsmorgon... Men det fina är musiken. Jag finner en ro i kyrkomusik, både psalmer och körsånger... Det finns så otroligt mycket vackra, kyrkliga musikskatter...

Jag föll djupt ner på julaftonskvällen, ner i existensiella tankar men när jag väl somnat runt kl 1 så var det lugnt... Samuel hade svårt att komma till ro på julaftonskvällen och det tog ett par timmar för honom att somna. Sen var Simon vaken ett par gånger... orolig över regnet som slog på fönstret...

Nu ska jag inte ta upp mer negativ energi i cyberrymden denna stund utan jag ska ta tag i resten av denna dag... det är bara några få dagar kvar på detta år som varit ett av mina bästa år trots allt... Jag vill inte spendera det sista av det i tårar över det jag inte kan påverka... Så nu ska jag stänga ner... lyssna på julottan, fixa lunch till barnen innan de åker till farmor.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=945

God Jul!

Ja julafton kom, med regnstänk på balkongen där julgodis, julmust mm huserar. Tomten kom med lite klappar under granen och Simon vaknade kl 5, piggelin... mitt hjärta. Samuel var lättväckt kl 8, en av få morgnar som det går lätt att få upp honom.
Nu har morfar och morbror kommit, så familjen är nästan helt samlad... Bara morfars bror saknas.

Kalle Anka och hans vänner är lite tradition men mestadels halvsover jag då, eller fixar med maten. Sen ska vi äta middag och barnen ska sina klappar få öppna!!

Lite dåligt med julkänsla är det men så har det varit tuffa jular de senaste åren... Regent gör det INTE bättre! Men barnen gör allt... Saknar min särbo men vi är ju inte limmade vid varandra och jag måste lära mig släppa taget. Svårt men nödvändigt!!

Så är det kvällen före jul...

Inte en gnutta julkänsla, ingen längtan och förväntan. Känner mig totalt oinspirerad. Julklapparna är inslagna men inte etiketter på än, lutfisken morfar lämnade till mig att vattna ur ligger i blöt nu. Julgodiset är för all del klart. Barnen tittar på smurfarna och ska snart få sova... Förhoppningsvis sover de hela natten. Själv MÅSTE jag hitta det där lilla extra.

Dagens utflykt var i alla fall trevlig. En biltur till Djurö, Överby brygga och Sollenkroka. Vi var ur bilen i Överby men det blåste kallt.... Så här ser det alltså ut på Värmdö, denna sista dag före julafton:

       

Sista bilden (om den fungerar) visar total fejksnö... Inte en enda gnutta snö än :-(

Pustar ut en stund och funderar...

Japp, ibland rasar jag minst tio meter rakt ner i ett hål men när jag färdigställt detta ska jag ta itu med måstens igen. Det första att duscha barnen, sen resten, städa det sista, se till att barnen kommer i säng, lutfisken hamnar i vattenbad, julklapparna blir klara etc. Känner inte för att göra något alls och det är svårt. Känslan tar över viljan att göra och oron i min kropp måste tvingas till lugn. Tror detta blir en av de tuffare jularna på senare år, men det ska gå. Det måste gå!

Svagheten hos mig är att jag lyssnar på mitt inre och känner mig mindre värd än andra. Mycket larvigt men tyvärr så har jag intalat mig detta i minst 25 år. Ett mantra, svårt att göra mig av med. Hade hoppats på att få fortsätta med min samtalskontakt nu innan jul men det sket sig. Jag känner mig ensam och utelämnad...

Nä, nu är jag färdig... dags att göra det bästa, helst utan att stressa upp mig över barnen som alltid är värst på kvällarna. Simon har dessutom lagt sig till med ett överjävligt sätt... Han är på väg mot att bli en stor kille nu...

 

Kavalkad av bilder på Samuel

Detta är bilder tagna under Samuels sista år på förskolan... Hittade dem på en USB-sticka och bara måste dela med mig av en del av dem...

              

Mariokart 7

Sonens favoritspel.... Han bara älskar detta bilspel på WII och idag ville han så spela med sin gamla mamma... Men jag kan ärligt säga att det är inte det minsta lätt. Jag kom helt klart sist och sonen var nöjd!

Nu är i alla fall mina älsklingsungar här och det är det bästa som finns!!

Julgranen klädd...

... i min ensamhet... Förra året var utan julgran, första julen som en halv familj... Banankartonger fick vara ställföreträdande julgran och barnen var hos sin farmor på julafton. Kanske blir det annorlunda i år? Barnen kommer hem i kväll och jag får ha dem hos mig på julafton.

Jag har tappat en stor del av glädjen över julen som jag en gång kände men jag har bestämt mig för att torka tårarna och ge mina grabbar en så fin jul jag kan. Det är viktigt att de får en glad jul. De har det tillräckligt tufft i denna värld ändå. De har gått igenom mycket dessa två, mina älskade ungar.

Ingen julmusik skrålar ur Spotify. Det är Agneta Fältskog som förgyller denna lite mörka eftermiddag... Jag blev så inspirerad av programmet om hennes liv sedan debuten i slutet av 1960-talet fram tills idag... En fantastisk röst, en underbar artist...

Nu ska jag slå in julklappar till barnens kusiner. De kommer hit på Annandagen för att fira julen tillsammans med oss... Sen ska jag ta mig samman och försöka få ordning här hemma... jag måste också ta tag i FK och få iväg min blankett... Jag bara hatar blanketter och den ångest de frambringar... tänk att ett papper med lite text kan vara så laddat för mig... Det är ju bara ett (ja två) papper som ska fyllas i, så sanningsenligt som bara går.... men ändå så är det svårt. Kanske hänger det samman med skammen av att inte kunna jobba. Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att vara borta från jobbet oavsett om det varit influensa eller något annat.... och det knappa år jag var hemma var bland de värsta. Jag känner mig totalt oduglig.

Nä, nog med gnäll... jag har haft en bra vecka trots allt och i kväll får jag hem min familj. Det kommer kännas bra att få läsa för barnen i kväll, natta dem i nybäddade sängar och bara vara tillsammans med dem!

Nog kommer jag fortsätta skriva och blogga men jag önskar er alla en God Helg och en GOD JUL!!!!

Jag säger bara wow!

Vilken kvinna och artist hon är, Agnetha Fältskog. Dokumentären om henne, Abba och den fantastiska musikaliska resa denna kvinna gjort sedan hon påbörjade sin karriär redan vid 15-års ålder är makalös. Jag rekommenderar er verkligen att se denna... Jag slås av makten i musiken och mystiken bakom artisten. Än idag låter hennes röst lika vacker och slående... och duetten med Gary Barlow från Thake That är värd att lyssna på :-) Jag blev glatt överraskad och fick en tår i ögat av detta livsöde.

http://www.svt.se/dokumentarfilm/agnetha-faltskog-fran-abba-till-idag

Julstrul i varje hus???

Är kanske lite att ta i men i alla fall känns det som att många med mig är i färd med att göra sig redo för den stundande, fridfulla julen som kommer... Har i alla fall köpt alla julklappar även om jag inte vet om jag är helt nöjd med det jag inhandlat... Men det blir en något billigare jul i år än förra julen. Med all rätt kan tilläggas... Barnen får så mycket ändå. De har så det räcker och blir över.

Nu ska jag snart bege mig iväg och inhandla julmaten också. Känns inte så inspirerande men det ska ju göras det också. Men några pepparkakor tänker jag inte baka, inte heller bygga pepparkakshus. Jag bygger hellre ihop förra årets julklappslego som stått och väntat på sig :-)

Helst av allt vill jag nog bara svepa förbi både jul och nyår. För det är dessa helger som är bland de värre att genomlida. Men för barnen med sin tindrande blick så är det bara att gilla läget. Får allt ta mig genom julen. Det ska nog gå det också... Julafton firar jag med barnen. På juldagen åker de med sin pappa till farmor sen kommer kusinerna från Bagis på annandag jul. Sen är det över för denna gång.

Gjorde f ö julgodis igår... helt ok faktiskt och av en "bloggkompis" har jag fått ett tips om ytterligare ett julgodis jag inte gjort tidigare... ska testa det tror jag :-)

Ska föreställa Rocky Road... men på mitt lilla vis :-)

In action...

Lunchtime...

Julkul...

Så kom kvällen, den 20 december... Mannen hemkommen, middagen i magen och alla julklappar inslagna... Det blir inte så många i år, från mig i alla fall. Ungarna får ju tonvis i alla fall. Något jag tänkt mycket på. Mina barn har ganska sparsamt med intressen, eller så kanske de inte har det? Bilar, bussar, tv-spel, trafikljus etc önskar mina barn. Ganska normala önskningar kanske??

Mitt lönekuvert gapade mycket tomt denna månad, har ju varit hemma en tid. Jag har inte orkat fylla i ansökan om sjukpenning så det är väl bara att se glad ut ändå... Varför ska det vara så sjukligt jobbigt med dessa blanketter. Jag har extrema problem med allt detta... Hatar blanketter och dröjer in i det sista...

Nåja, nu skiter vi i det!! Julklappar inslagna, i morgon blir det en tur till Nacka Forum med mannen och "svärfar" :-) Julklappar till barnens kusiner ska inhandlas. Sen blir det nog en vända på Coop för att inhandla det som ska förtäras på julafton... NU ska vi provsmaka min "rocky road... Jag hoppas den smakar bra, tillsammans med ett glas julmust...

Julavslutning...

I dag är det julavslutning för mina pojkar... Sista skoldagen för denna termin. Det är underligt hur snabbt tiden går. Samuel har sin första terminsavslutning med sin nya klass. Vad minns jag av mina egna avslutningar? Egentligen inte så mycket! Jag tror nog att det kändes ganska så bra att få gå på jullov, att ha julen att se fram emot, flera veckor utan läxor och tidiga morgnar...
Jag har under de åren jag jobbat som lärare fått uppleva sköna jullov tillsammans med mina barn... Den tiden är förbi... Inga mer jullov för mig. Men jag tänker ha barnen hemma nästa vecka, de två dagar som de skulle ha varit på fritids... Jag känner en sådan längtan efter dem just nu.
Jag hoppas att deras avslutningar har blivit fina upplevelser idag! <3

Snart får jag träffa mina små älsklingar igen...

Att vara separerad från barnen känns mer än lovligt tungt ibland. Att bara få bo med dem varannan vecka som det är nu och har varit i ett drygt år är tortyr ibland. Jag som har haft så mycket med allt att göra, förskolan, skolan, utredningar, sjukhusbesök, habiliteringen etc... Men nu har jag under de senaste åren fått släppa mer och mer... Det kom smygande på mig för några år sedan när min ork helt tog slut. Samuel hade fått sin första diagnos, autismliknande tillstånd, bara ett halvår efter Simons diagnos fastställdes. Det var tunga besked även om det också faktiskt innebar en trygghet och en lättnad. Vi hade inte gjort helt galet i uppfostran av våra barn.

Simon som var dryga fem när han fick autismdiagnosen fick en ganska sporadisk hjälp från autismcentrum för små barn i Stockholm. Han fick en behandlare som var bra att ha att göra med, vi träffades vad jag minns någon gång i månaden och när Simon började förskoleklass så var hans resurs med på mötena.

När Samuel fick sin diagnos i mars 2010 så fick vi till en intensiv träning för honom i samarbete med habiliteringen. Då skulle han tränas 10 timmar på förskolan samt 5 timmar i veckan hemma, då satte mitt system stopp för allt... Tyvärr... Men vi var ju två föräldrar och gjorde så gott vi kunde. Samuel var och är en väldigt bestämd herre... dessutom visste vi att autismen inte var hans enda diagnos, det fick vi bekräftat i december förra året. Då fick vi ADHD-diagnosen bekräftad också. Ingen lätt sits alla gånger. Ibland är det jobbigt att hela tiden behöva försvara sig i samtal med andra föräldrar om att det faktiskt ÄR skillnad på att ha barn med dessa diagnoser, även om barnen ser ut att fungera helt normalt i många fall...

Nåja, nog om detta. Jag kommer troligen få hem mina älskade ungar på söndagskvällen redan. Jag har bestämt att de får vara hemma på måndag. Jag tycker att barnen behöver en paus från skola och fritids. Dessutom kommer morfar ner från Dalarna i morgon så det passar fint. Om bror min är ledig kanske vi hittar på något skoj i slutet av nästa vecka med barnen... Tekniska museet står på "önskelistan"... Polismuseet om vi frågar barnen :-) det är deras favoritmuseum :-)

Nä nu längtar jag snart ihjäl mig men innan barnen kan komma ska det blir ordning här hemma... Jag är så ohyggligt tacksam över min fina man som ställer upp för mig... Sällskapar när jag åker och handlar, hjälper mig att få ordning här hemma och ja ställer upp på alla de sätt. Finare man finns inte och han är mig allt värt! Vi har haft ett underbart år tillsammans och jag hoppas på flera lika fina år. I morgon ska det göras lite julgodis och julklapparna ska slås in. Inte så många i år och en del gemensamma till grabbarna. Får se hur de tar detta :-)

Bilderna ovan från polismuseet i januari 2013...

PS: Min WP-blogg 

Livet genom regnbågens ögon