Japp, ibland rasar jag minst tio meter rakt ner i ett hål men när jag färdigställt detta ska jag ta itu med måstens igen. Det första att duscha barnen, sen resten, städa det sista, se till att barnen kommer i säng, lutfisken hamnar i vattenbad, julklapparna blir klara etc. Känner inte för att göra något alls och det är svårt. Känslan tar över viljan att göra och oron i min kropp måste tvingas till lugn. Tror detta blir en av de tuffare jularna på senare år, men det ska gå. Det måste gå!
Svagheten hos mig är att jag lyssnar på mitt inre och känner mig mindre värd än andra. Mycket larvigt men tyvärr så har jag intalat mig detta i minst 25 år. Ett mantra, svårt att göra mig av med. Hade hoppats på att få fortsätta med min samtalskontakt nu innan jul men det sket sig. Jag känner mig ensam och utelämnad...
Nä, nu är jag färdig... dags att göra det bästa, helst utan att stressa upp mig över barnen som alltid är värst på kvällarna. Simon har dessutom lagt sig till med ett överjävligt sätt... Han är på väg mot att bli en stor kille nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar