Lite att släpa på alltså... Bussen går väl om ca 10 minuter.
Arbetsterapeuten frågade som brukligt är hur det är med mig. Ganska dåligt måste jag ju svara för att inte ljuga! Jag tänker mycket, t ex runt barnen, men det flyter på... Jobbet känns värre! Jag har många funderingar om hur det ska bli, vad jag ska göra etc. Kommer det kännas ok att komma tillbaka i januari? Jag blev så ledsen över allt på rehab-mötet. Jag försöker göra rätt för mig! Men får hela tiden höra att det inte duger, inte räcker till! Jag räcker inte till! Jag gör inte tillräckligt! Jag frågar, känner mig besvärlig, jobbig, för att jag måste få veta mer i klartext om HUR min dag ser ut. Gör det mig till en dålig och oduglig kollega på jobbet??? Så känns det!! Jag har suttit i så många möten och försökt "försvara" mig! Är det värt det?? Jag kanske tar i för mycket ibland! Men hur mycket ska man behöva ändra på sig själv för att "passa in"??? Jag har alltid kämpat med att passa in i olika grupper. Jag har fixat det ibland men ibland går det inte. Kanske behövs en större förändring? Det känns bara övermäktigt just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar