Barnen och rättvisan, "Safe targets"

Kaliber den 11 maj 2014 <-- Lyssna på detta!

Lyssnade på dagens Kaliber om hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte får samma skydd som andra barn när de utsatts för misshandel eller övergrepp. Samtidigt så är dessa barn och ungfomar lättare måltavlor för just detta. Kaliber undersökte tillsammans med Barnministeriet på UR hur rättsväsendet behandlar barn med dessa funkrionsnersättningar. Kunskap saknas, barnen får inte rätt stöd under förhör och åtalen läggs ner då barnet inte kan berätta i detalj om händelsen eller inte beter sig som "normala" barn gör. 

Dessa barn blir alltså inte lyssnade på utifrån deras förutsättningar och när föräldrar krävt att t ex ha med en psykolog eller annan kunnig person vid förhör av barnet så har detta nekats. 

"Att utreda brott mot barn, fall där ord ofta står mot ord, är bland det svåraste rättsväsendet har att hantera. Men det finns en grupp barn som innebär särskilda utmaningar – barn med funktionsnedsättningar som ofta är dolda - till exempel neuropsykiatriska funktionshinder som autism, eller lättare utvecklingsstörning. I en rapport från FN:s barnfond Unicef, som kom förra året, konstateras att barn med funktionsnedsättningar löper nästan fyra gånger högre risk att bli utsatta för våld eller övergrepp, jämfört med andra barn.

Kaliber i samarbete med Barnaministeriet från UR ställer frågan hur rättsväsendet möter den här utmaningen. Och undersöker om de här barnen ges samma möjlighet som andra barn att få upprättelse när de utsätts för brott." (från sr.se)

Det känns hemskt och orättvist att de barn som redan har svårt att uttrycka sig och kanske t o m svårt att förstå vad som hänt dem inte heller ska kunna behandlas på rätt och bli trodda när de varit med om något som är traumatiskt för dem. 

"Vi har bland andra talat med mamman till en idag 16-årig flicka med autism och måttlig utvecklingsstörning, som polisanmält att hennes dotter våldtagits på en toalett på skolan. I sin begäran om överprövning skriver föräldrarna, när åtalet lagts ned: att det borde ha funnits med en expert på plats som kunnat tillföra kunskap om dotterns funktionsnedsättningar och att frågorna som ställdes under förhöret inte var anpassade efter dotterns utvecklingsnivå. Flickans mamma säger till oss, att hon upplever det som att utredarna hade gett upp redan från början." (från sr.se)

Jag upplever att det inte bara är inom rättsväsendet det är svårt för barn och vuxna med NPF-problematik eller utvecklingsstörning. I dagens samhälle upplever jag att det inte finns plats för alla. Jag känner mer och mer att man måste vara stöpt i en särskild form för att få en given plats. Vad kan en person med autism och utvecklingsstörning jobba idag? Hur många lever i samhällets utkant? Har svårt med studierna i skolan för att stödet inte finns? Ibland önskar jag att jag kunde göra så mycket mer men orken tryter. Kampviljan uteblir. Orken räcker bara till kampen för mina egna barn.