Får det gå till så här??

Nu kan det ju bara vara "otur" att många i personalen slutar på en mottagning men på Capio psykiatri i Värmdö har det gått alldeles för långt nu. Flera läkare, psykologer, sjuksköterskor och arbetsterapeuten har slutat eller kommer att sluta. En del frivilligt, andra får inte vara kvar. Jag byter ut alla mina behandlare och jag är inte ensam! Jag blir arg över hur jag och mina medpatienter blir behandlade. Att vända sig till psykiatrin är inte lätt! Jag har nu träffat på flera som inte ens under ett halvår eller mer fått träffa en läkare, andra som liksom jag står inför nya behandlare/läkare och måste "börja om" IGEN!

Värmdös psykiatri var tidigare bra, jag har själv ingen lång erfarenhet av mottagningen men flera som behandlats länge säger det och även inom annan psykiatrisk vård har mottagningen varit känd som "bra". Vad har hänt?? Var är kontinuiteten i vården? Vi är många som känner att vi hamnar mellan stolarna och går tillbaka till ett sämre mående för att allt är så rörigt!

Detta är mitt sätt att agera, jag är inte bra på att muntligt föra mig men jag vill ändå få säga det jag tycker. Skriva är väl mitt sätt att våga ge mig ut på okänd mark. Jag som oftast sagt
- Ja tack och amen! till allt som händer i mitt liv oavsett om det är vård, arbete eller privat.

 Avslutar med en fin melodi... Denna lyssnade jag på när jag var riktigt nere på botten. Nu är den bara vacker att höra:

(I ain't going down again)
I'm finally feeling strong
(I ain't going down again)
But I ain't made of stone
(I ain't going down again)
Leave me alone
I ain't going down again

Sorrow get away from my door
Don't come around
Don't come around
Don't come around here
No more
I won't welcome you in
From now on you're a stranger
Not a friend