Ganska så behagligt ändå, trots tomheten inom mig.
Den tomhet som slår mig när barnen åkt till skolan på måndag morgon.
Nu är jag helt ensam hemma.
Hör fläktens brus när jag sitter uppkrupen i favorithörnan av soffan.
På bordet ligger en bok, en bok som jag tänkt läsa och förhoppningsvis känna mig bra av att ta del av.
Susan Cain, "De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns".
Se, jag har alltid tvivlat på min betydelse!
Jag har ofta känt att jag inte spelar någon roll...
Jag är inte viktig! Mina åsikter är det ingen som lyssnar på!
Kanske är det bara min känsla, tanke...
Men på alla de möten jag varit på oavsett typ av möte så känner jag mig som en udda fågel, framför allt i min yrkesroll!
Jag har inte mött många introverta, tystlåtna lärare... De flesta verkar vara utåtriktade och modig!
Jag passar inte in!
Men kanske finns de där? Gömda under en mask? Vad tror ni?
Nu ska jag ta itu med läsandet, glömma regnet utanför, tomheten inuti.
Denna vecka får jag klara mig utan barnen... Igen!
Men det blir en bra vecka som avslutas med en resa tillsammans med min älskade man...
Ovan utsikten från min balkong...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar