Ett samtal

Jag tänker mycket på min framtid. Om vad som ska bli av mitt liv. Inga små tankar om dagens välmående, om vad jag behöver just nu för att må bra utan de stora frågorna om vad jag ska göra med resten av mitt liv! 

På onsdag har jag min sista session av ACT som ingår i SAFARI-studien och läxan för mig går ut på att för dagen göra något för mig själv, samt se vilka tankar och känslor som kan hindra mig... Vad vet jag inte... Mina tankar hindrar mig.

Jag visade läxan för min man som genast gav mig ett förslag, tänk att du vill klättra upp i eken nere vid Sibylla. Hur ska du gå tillväga för att göra det? Du tar cykeln ner. Vad kan hindra dig? Du har ingen stege. Ja det är väl ett exempel lika bra som något annat. Jag gör saker svårt för mig. Kören av tankar skriker inom mig, till mig att du Anne, du klarar inte av någonting!

Min fina man, som har ett stort hjärta och som alltid lyssnar, försöker förstå... Men jag kan inte tänka på det "lilla", visst är det viktigt att ha hälsan och må bra för dagen MEN jag fylls av tanken på det stora... Jag ska inte stoppas av mina tankar, hindras av mina känslor. Om jag tänker förutsättningslöst på vad jag VILL göra, vad skulle det vara då, frågar min man. Om du bortser från din utbildning, om du börjar om från noll...

Ja det är en hisnande känsla för mig. Jag skulle vilja skriva en bok! Men varför ska jag tänka på något som är så omöjligt att uppnå! Jag kommer aldrig kunna skriva en bok. Eller rycka upp min familj och flytta för att följa en dröm. Det går ju inte! Eller?? 

Regntung himmel

Men solen försöker bryta igenom ibland och det stänker bara lite mot fönstret ibland. Det verkar inte heller blåsa så mycket idag som det gjorde igår. Barnen är hemma med mig idag, Samuel har haft feber och är hostig, Simon fick vara ledig idag från fritids så vi slapp ge oss iväg i tidig morgontimma idag.

Själv fick jag gå och lägga mig igen efter duschen tidigt i morse. Det är vardagslyx när jag måste stiga upp kl 5 trots att jag inte arbetar just nu. Det var mörkt i rummet då det är molnigt idag och det var så skönt att inte drabbas av solens varma strålar denna morgon. Jag vaknar lätt då gardinerna är tunna och släpper igenom minsta ljus. Det är något jag helt klart måste fixa, både i mitt och barnens rum. Simon vaknar lätt runt kl 4 - 5 på morgonen då solen lyser... Det är inte bra, han behöver mer sömn (inbillar jag mig i alla fall men jag sov relativt lite som barn jag också).

Sitter i köket och skriver medan barnen leker. Lyssnar på Petra Marklunds "Inferno" på Spotify och njuter av en kopp kaffe. Barnen åt sin frukost tidigt, Samuel en pannkaka samt makaroner med ketchup, Simon sin mannagrynsgröt med äppelmos och kanel/socker samt en pannkaka till efterrätt... Själv har jag inte ätit något än trots att klockan är 10.15. Känner mig lite yrslig av kaffet vilket jag kan känna av relativt ofta då jag verkar vara smått överkänslig mot koffein... jag kan lätt bli darrig, yrslig och få ont i magen. Så varför plåga mig med denna dryck?? Jo, den är ju så grymt god!

Tvättmaskinen är igång och badrummet är städat. Det känns bra när badkar, handfat, toalett och golv är rent och fräscht. Nu är bara resten av lägenheten kvar. Får se när det blir till att städa resten. Jag skjuter förstås det på framtiden... Likas så gör jag med vissa andra saker som tar emot att göra.

Värmdö Bostäder t ex... jag har inte hört ett knyst om någon badrumsrenovering än, inte heller något svar angående min ansökan om att betala hyran på autogiro... suck och stön!!

Ett hjärta till mamma från Simon... 

Operation rensa lådor...

Jag försöker vara "brutal" idag men jag måste nog säga att det går trögt. Jag rensar "skräplådorna" under sängen och har väl fått ihop en papperskasse med "skräp", mest småsaker. Varför så svårt att skiljas från gamla ting? Nåja ordning har jag i alla fall fått i lådorna nu. Jag har lagt ner saker som jag gärna vill hålla reda på i lådorna i stället... och allt annat smått och gott ligger utspritt över sängen i stället!

Barnen roar sig själva men jag känner mig som en rutten mor som inte går ut med barnen. Jag försöker få dem att gå ut själva men ja, de vägrar förstås. Så nu är det bara att fixa lite lunch och valla barnen en stund ute i solen. Det verkar blåsa friska vindar men vi bara MÅSTE ut i alla fall... Annars klättrar både jag och barnen på väggarna snart.

Samuel var riktigt risig igår när han kom hem i taxin. Han somnade på den relativt korta resan och direkt efter middagen la han sig på soffan och somnade. 38°C i temp när han kom hem, senare än vanligt då taxin hämtade honom först kl 17.45 (Han brukar vara hemma runt 17.20 annars). Sen såg han lite film, men redan innan kl 20 sov han på sin egen säng. Min lilla gullunge!

Idag är han piggare och leker med bilar och siffrorna, tittar på You Tube på "sin" mobil, just nu tunnelbanefilmer :-)

Jag känner mig bättre till mods idag men i skallen snurrar tankar och frågor vilt. Det är lite av en storm inom mig. Tiden rullar på så fort och jag vill ibland stanna tiden. Det känns inte ok att tiden försvinner och jag inte kommer vidare i livet. Det känns märkligt att vara fast på detta vis i ett moment 22.

Vissen, vilsen själ idag...

Idag har jag varit produktiv på många sätt... Kanske inte den bästa här hemma vad gäller städning men med andra göromål. Nu känner jag mig urblåst och tom. Så har jag känt av och till sedan i måndags. Det känns som att jag bara vill lägga mig ner och böla eller få ur mig alla känsor på något sätt.
Kanske borde jag gå ut och gå men vädret lockar mig inte. Det är grått och blåser ute. 

Två inlägg i min WP-blogg har jag hunnit med... Livet som högkänslig, HSP Jag skriver hellre än bra många gånger men är lite nöjd i alla fall... Även om dessa inlägg också betyder något för mig. Jag känner mycket idag.

Helgens resa var underbar och blev till ett fint minne att stoppa in i hjärtat men varför blir det så starka känslor efter jag kommit hem. Liknande känslor upplever jag efter en härlig konsertkväll eller något annat fint jag upplevt. Det är tungt att bära och trots alla mina försök till behandlingar samt alla "självhjälpsböcker" jag läst så blir jag inte lugn. Det är skitjobbigt att hela tiden gå ner mig i tankemonstrens värld. Att möta min klagokör som skriker åt mig att jag ändå inte kan lyckas! Det är väl bara att göra, köra på helt enkelt.

Psykologen försöker få mig att tro att det inte finns några hinder att följa mina drömmar, hitta min väg, men innerst inne vet jag att de finns. Både sådana jag kan påverka och sådana jag inte kan göra något år. Visst har jag drömmar, men de är för tillfället omöjliga att nå. Trots allt så kan vissa inte genomföras i ensamhet, och vissa drömmar är redan passerade och läggs bakom mig.

Nu längtar jag bara efter att få hämta hem mina barn igen... Samuel är tillbaka i skolan vilken han var glad över att få komma tillbaka till idag :-) I morgon är barnen hemma med mig då ska jag försöka orka ha det mysigt hela dagen tillsammans med dem... Sen är det fritids på fredag. Helst skulle jag ha dem hemma men båda vill gå till fritids och jag är ju sjukskriven och skulle ha jobbat egentligen. Jag får inte ens ha barnen hemma... de ska gå full tid på fritids när jag är sjuk.

Urk, blir bara deppigt värre idag, just nu. Jag måste ta mig i kragen... Rycka upp mig helt enkelt. Det blir inte bättre av att jag bara gnäller och gnäller. Jag borde bara vara tacksam över det jag har och gå vidare nu.

Kent - Var är vi nu

Snart är det i alla fall Kentfest på Gärdet. Jag ser med tillförsikt fram emot kvällen på Gärdet. Det blir nog en bra kväll...

Vård av hostig son...

Idag har jag haft Samuel hemma och det har varit en mysig dag trots hostningar och rinnande näsa. Han mår bättre nu. För mig har det varit lyckosamt att ha honom hemma då det till viss del räddar mig ur mörkret efter en intensiv helg. På något sätt så blir alla intryck jag får under ett par intensiva dagar till ett hål rakt in i själen. Det slår ner mig plakat och oron och tankarna fladdrar som fladder,öss i magen. Inget går in... allt vill ut! Känslor, tankar, våndor över saker jag borde/måste/ska ta tag i, snart...

Samuel har varit oerhört lugn idag, frånkopplad, inåtvänd. Det är lite ledsamt att se. Kanske har det med förkylningen att göra eller medicinen, kanske en kombination, men jag kan sakna den glada sprudlande Samuel när han blir så här tyst. Han har inte heller ätit så bra idag, en pannkaka till frukost som han fick i sig efter att jag matade honom, sen tog han sin medicin då vi lämnat av Simon vid bussen. han åt ett par tuggor på sin bulle... men inte alls mycket. Ett par skedar makaroner och några köttbullar till lunch, samt en banan till mellis.

Simon har varit i skolan och honom hämtade vi hem tidigt idag, så nu ligger han i badet och det behövdes sannerligen. Lortigare fötter får man leta efter... Så nu blir han ren och fin! Sen ska lilleman ner i badet. Båda ville bada före middagen idag, och det är inte mig emot! Igår var Simon till Oxelösund och Boda Borg med sin klass. Det är fantastiskt att se denna killes utveckling. Även om han har starka autistiska drag och inte är "som alla andra" så var han väl omhändertagen, med i ett lag och deltog på alla sätt och vis. De tänker mycket på honom när de planerar så det blev mycket lyckat! En lycklig kille som kom hem sent igår alltså!!

Själv kom jag och min man hem från en minisemester i Finland, närmare bestämt till Helsingfors över helgen... Därav är jag mycket trött av alla intryck och att sova borta... Bara det är jobbigt oavsett hur fint hotellrummet är. Vi träffade Bosses släkting Mike vilket var helt suveränt. Han visade oss runt en del i stan och till en fin kyrkogård där släktingar finns begravda. Fint på många sätt.

Idag fick jag ställa in promenadgruppen vilket var sorgligt då det är en trevlig stund i veckan... bara två gånger kvar efter denna vecka. Sen slutar de som lett gruppen på mottagningen och vi andra går skilda vägar. Jag hoppas förstås på en permanent lösning för min del SNART! Jag klättrar på väggarna, blir håglös, rastlös och allt i ett enda stort hopkok av att gå hemma nu... I sex månader har jag varit hemma. Inte fan vet jag om jag blivit något klokare av detta?? Men jag har fått rätsida på vissa saker i alla fall... som mamma mår jag mycket bättre och det är jag tacksam för. Det höll på att gå rätt åt skogen för mig då orken för barnen halt sinade då jobbet tog allt av mig. Om jag kan komma tillbaka dit jag en gång var när det gäller stresstålighet och ork är tveksamt. Jag orkade inte ens med de stökiga barn jag upplevde på båten, inte ens mina egna barns stök är ok ibland. Så hur ska jag orka jobba på fritids, i en stressig miljö, med många barn som pockar på uppmärksamheten hela tiden?

Att jag dessutom har min högkänslighet och mina introverta drag samt vad läkarna klassar som social fobi samt återkommande depressioner (kronisk depression?) så känns det ibland beklämmande att jag inte kan komma igen så som jag själv vill. Jag vill i och för sig inte vara en känslokall robot, likt det jag en gång var... innan mitt korthus rasade... Men ibland skulle jag vilja klara av livet lika "enkelt" som "alla andra". Inte för att jag tror att alla andra har det bra eller ens bättre än mig! Livet är inte en enkel sak som man bara tar sig igenom. De som reser genom livet på en räkmacka har helt enkelt inte vågat leva, det är vad jag tror. Livet måste kännas, märkas! Annars har man inte varit närvarande i livet... Eller??

PS, Jag fortsätter lägga #blogg100 som etikett här i bloggen även om jag för flera veckor sedan misssade ett datum och på senare tid inte alls lyckats. Jag märker att jag fortfarande har svårt att färdigställa och avsluta saker jag påbörjat, ja även att upprätthålla det... :-/

Vila - en viktig del av resande

Efter en tur över Östersjön en fredagsnatt i maj och en lång promenad genom Helsingfors med en mycket bra guide är det skönt att pusta ut på ett flott hotellrum. Jag är helt klart fascinerad över hur billigt det är att resa och bo över en natt på ett fyrstjärnigt hotell. Hotellrummet är ljust och stort... Riktigt lyxigt!

På båten över kändes det hopplöst med alla människor som trängdes, skränade och alla ungar som rände runt, men natten var lugn, morgonen likaså. Nu är det bara fint att vara i ett sommarvarmt Helsingfors. 

Vi har besökt de vitas kyrkogård och sett familjegraven där Bosses släkt ligger, Anna, född Högrelelius. Sen en god lunch på svenska teatern. 

En fin dag helt enkelt!!

Vilda ungar...

Vi sitter på deck 9 på Silja Serenade...

Ungar väller omkring och skriker, gapar, ränner runt...

Börjar jag bli gammal?? 

Orkar liksom inte med detta längre. 

Det är mycket folk på båten.

Fredag och vårsolen lyser. 

Vi passerar Nacka.

Sedan Värmdö... 

Jag gillar att åka båt.

Vara på sjön...

Men skulle gärna skippa alla människor... :-)

De suger musten ur mig! 

Hytten har fönster mot båtens "Promenade" där restauranger och affärer ligger... 

Så utsikten är lite utöver det vanliga.

Jag gissar att vår hytt ligger här...

Nä jag är inte på båten för att blogga, så nu ska jag njuta av turen på sjön! 

Undrar...

Dagarna går så fort! 

Idag undrar jag hur barnen har det!

Vad fick de för mat i sina skolor?

Vad gjorde de på rasten? 

Vad har de lärt sig idag?

På måndag får jag möta dem igen, längtar...

I morgon bär det av till Helsingfors och en helg på resande fot.

Har packat väskan och väntar nervöst.

Det känns alltid i magen innan jag ska resa. 

Undrar hur resan kommer att bli?

Idag tog vi en tur hem till Gustavsberg.

Vid Hökarängens tunnelbana blommar magnolia och ett barrträd som går i rött. 

Vackert att beskåda.

Nu grönskar det...

Ekarna har slagit ut sina ljusgröna blad här i Hökarängen.
Lade märke till dem redan under vår kvällspromenad ner till badet igår.
Idag studerade jag dem på nära håll.

Även syrenen har börjat blomma här på gården...

Det har varit en fin dag, men intensiv.

Från tidig morgon till sen eftermiddag har det gått i ett.

ACT på förmiddagen, svår att det är näst sista gången...

Sen genom stan tillbaka till Gubbängen.

Ny frisyr och färg :-)

Sen en sen lunch och promenad hem för att tvätta! 

På fredag bär det av på en weekend till Helsingfors men min älskade man...

När tvätten låg i maskin gick vi upp till Farsta. 

Växlat euro till resan.

Köpt sköna sandaler på Ecco, liknande de jag köpte i Malmö förra våren!

En SIA-glass i skuggan på Majas café.

Leggings och strumpor på Lindex.

Mat på nya ICA Kvantum... 

Sen hem för att hänga tvätt och mangla lakan...

Ja min man manglar lakan :-)

Detta har varit min kalasdag! En bra dag men många intryck och hög värme! 

Nu stundar ett lugn över kvällen.

Jag avslutar med några fina bilder från gårdagskvällens promenad ner till Hökarängsbadet... 

Det är ro i själen att bara få vara...

Önskar det var så jämt!

Vill så mycket men ändå blir det ingenting!

Tack för idag! 

Välmående...

Nu är det bara tre gånger kvar.

Tre tillfällen när jag får träffa mina promenadkompisar.

Tre gånger till att träffa arbetsterapeuten och psykologen som kämpat tillsammans med oss.

Hjälpt oss lösa problem.

Lyssnat.

Funnits där som stöd.

I gruppen är vi på något konstigt sätt ett.

Vi gick ner till hamnen idag. 

Pratade om allt och inget. 

Några av oss kände på vattnet.

Längtade efter att få ta sommarens först dopp. 

Inte jag.

Längtar inte efter ett första dopp... 

Eller det kanske är en halvsanning!

I denna värme skulle kanske ett dopp vara förlösande?

Jag funderar mycket idag...

Många undringar om varför.

Varför det inte blivit rätt för mig!

Vården är "plottrig" och rörig. 

Nya behandlare.

Men ändå inget nytt...

Livet pågår men samtidigt står det stilla.

Vad vill jag? 

Vad är viktigt för mig?

Jag försvinner in i musiken.

Sitter på en grymt varm buss till Slussen.

Ska till ett vårfint Hökarängen.

På fredag bär det av mot en helg på resande fot.

Skönt med miljöombyte! 

"Som alltid flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag
En plats med enkla raka regler
Där de stora drömmarna är lag"

Var är vi nu, J Berg

Läs mer: http://kent.nu/latar/var-ar-vi-nu/#ixzz32GDe7oGX

Tystnaden

Tystnaden sänker sig över mig.

Ganska så behagligt ändå, trots tomheten inom mig. 

Den tomhet som slår mig när barnen åkt till skolan på måndag morgon.

Nu är jag helt ensam hemma.

Hör fläktens brus när jag sitter uppkrupen i favorithörnan av soffan. 

På bordet ligger en bok, en bok som jag tänkt läsa och förhoppningsvis känna mig bra av att ta del av.

Susan Cain, "De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns".

Se, jag har alltid tvivlat på min betydelse! 

Jag har ofta känt att jag inte spelar någon roll... 

Jag är inte viktig! Mina åsikter är det ingen som lyssnar på!

Kanske är det bara min känsla, tanke...

Men på alla de möten jag varit på oavsett typ av möte så känner jag mig som en udda fågel, framför allt i min yrkesroll!

Jag har inte mött många introverta, tystlåtna lärare... De flesta verkar vara utåtriktade och modig!

Jag passar inte in! 

Men kanske finns de där? Gömda under en mask? Vad tror ni?

Nu ska jag ta itu med läsandet, glömma regnet utanför, tomheten inuti. 

Denna vecka får jag klara mig utan barnen... Igen! 

Men det blir en bra vecka som avslutas med en resa tillsammans med min älskade man...

Ovan utsikten från min balkong...

Lycka är...

Vad lycka är för mig är något hela annat än för dig. Inget konstigt med det... Nyss låg jag på min säng, lyssnade på mina barns röster som hördres utifrån. För de flesta föräldrar med barn som är i mina barns ålder så är det kanske inte så ovanligt att barnen är ute när du som förälder är inne men för mig är detta ett ganska nytt fenomen. Och jag tänker då på hur lycklig jag är över att barnen kommit så långt som de har.

Vi har haft en underbar dag idag. Vi firade Gustavsbergsdagen nere i hamnen och trots det var mycket folk gick det bra. Lite svårt för  barnen att få i sig lunchen bara på ett "stökigt" kafé med mycket folk på. Men i övrigt gick allt bra. :-)

Vi tog en tur upp till min gamla skola, tidigare Ekedalsskolan, numer Farstavikens skola. Där var det lugnare och barnen lekte en lång stund efter besöket på skolmuseet. Många minnen finns inom mig från skoltiden... även om de är begravda.

Simon hittade en boll, Samuel gick balansgång. De träffade en pojke som ville spela med dem så vi blev kvar en lång stund i solen. Sen promenerade vi hemåt genom det fina Höjdhagen med gamla fina kåkar och trädgårdar. Så fridfullt och vackert.

På vägen genom Munkmora studerade vi blommande träd som gick i rosa och vitt... Fascinerande med tvåfärgade blommor och okikfärgade gröna blad i ett och samma träd. 

Men nu är som sagt barnen ute och det är lycka!! De trivs och har en underbar lekstund i den ljusa försommarkvällen!!

Att få ha sådana dagar som denna blir guld värt i en annars lite mörk och dyster tid i livet. Jag börjar inse vad jag ska glädjas över. Resten får bara lösa sig!