Jag hittar en artikel publicerad i SvD från juni 2013 som jag citerar ur:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/sa-kan-inatvanda-komma-ut_8228858.svd
"Så kan inåtvända komma ut
Hur klarar sig introverta i en värld där man förväntas nätverka sig till framgång? Johan Norberg läser två böcker som lär göra introversionen mer respektabel – och hittar välsignelse i ny teknik."
"Hej, jag heter Johan, och jag är introvert.
Hur är man det i en värld där man alltid förväntas mingla, nätverka och grupparbeta, bjuda på och sälja sig själv? Att vilja smita undan uppfattas som asocialt och lätt skambelagt. Den sista tidens artiklar och böcker om introversion har följaktligen drag av bekännelselitteratur. Många som länge har fejkat extroversion (eller extraversion, som det egentligen heter) känner tydligen att det är dags att komma ut ur garderoben – eller kanske snarare in i garderoben.
Dessa författares första uppgift är att förklara vad introversion inte är, eftersom det är omgivet av så många vanföreställningar. Det är inte bristande intresse för andra – introverta kan trivas precis lika bra i sociala situationer, men de blir snabbare utmattade av dem. Det är inte blygsel. Den blyga vill vara med, men vågar inte, medan den introverta ofta vill slippa."
"Många tror mig inte när jag berättar att jag är introvert, då jag föreläser mycket och trivs på scen. Men det är inte ovanligt bland inåtvända. Att stå inför publik kan tvärtom passa oss särskilt bra. Då har vi en viss roll, får ägna oss åt våra favoritämnen, och blir inte ständigt avbrutna på det sätt som är vanligt i vardagliga konversationer. Det är faktiskt mycket mer energikrävande att småprata på minglet före föreläsningen, eller på middagen efteråt."
"I den uppmärksammade boken Tyst. De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns (översättning: Bitte Wallin; Natur & Kultur) nämner den avhoppade amerikanska juristen Susan Cain estradören som gömmer sig på toaletten efter föreläsningen för att slippa konversera dem han nyss förförde med sin talekonst."
"Om man är osäker på var man hamnar kan man besvara den fråga Linus Jonkman ställer i sin bok Introvert. Den tysta revolutionen(Forum): skulle du helst vara helt själv vartenda ögonblick i två veckor, eller ha bekanta omkring dig varje ögonblick i två veckor? För vissa låter två veckors ensamhet som en mardröm, för andra som en stärkande semester. De flesta hamnar väl någonstans däremellan. Jodå, det finns något som heter ambivert.
Det var Jung som gav begreppen introversion och extroversion deras moderna betydelser, men de senaste decennierna har psykologer utvecklat och fyllt i de båda kategorierna genom att empiriskt studera vad som hör samman. Denna bild får man av Cains och Jonkmans böcker:
Den kanske tredjedel av befolkningen som är introvert reflekterar mer innan de talar och koncentrerar sig helst på en sak åt gången, medan extroverta lättare uttrycker sina känslor, associerar snabbare och kan hålla fler bollar i luften. Introverta har svårt för småprat eller jobbmöten med många deltagare, men kan diskutera ämnen de bryr sig om i timtal. De bryr sig mindre om status och andras omdömen, men är samtidigt mer konflikträdda (”Höjer du rösten mot mig kommer jag att tänka på det i flera dagar”, som Jonkman skriver).
Extroverta trivs bättre med nya bekantskaper, inleder gärna konversationer och gör främlingar till vänner. De blir lättare rastlösa och gör mer för att få dopaminkickar. De söker nya möten, platser och upplevelser, och tar större risker för att nå det. De blir handlingskraftiga av stress, medan introverta likt Kafka tycker att inte ens natten är tillräckligt mycket natt för skapande. Extrovertas naturliga fiende är en tom almanacka, introvertas är telefonen, som avbryter och överrumplar med intimitet.
Man skulle kunna tro att introverta är mindre mottagliga för intryck, men den vanligaste förklaringen till deras beteende är tvärtom att de är mer känsliga för dem. De blir överväldigade av umgänge för att de insuper fler intryck och reflekterar mer över dem. Introverta läser omedvetet av ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall noga, väger innebörden i det som sägs, analyserar hur det passar in i deras kunskapsmassa och funderar över olika sätt att svara. Långt dessförinnan har mer extroverta samtalspartners naturligtvis bytt ämne. Av det skälet blir introverta ofta tysta vid middagsbordet. Många föredrar att ta till sig information i skriftlig form."
Min reflektion kring introversion:
Jag har alltid upplevt ett visst utanförskap i sociala sammanhang. I skolan kände jag mig utanför då jag var "den tysta och blyga". Jag kände ofta att jag inte hade något att säga. Inget att komma med. Inga kloka ord att dela med mig av. Detta har följt mig genom livet.
När jag så började min yrkesbana som lärare när jag var 28 år så insåg jag ganska snabbt att jag inte är som andra lärare. Ja kanske insåg jag det redan under min utbildning, att detta kunde bli ett problem. Jag kunde inte nå ut som mina kollegor, inte till eleverna, inte till föräldrarna, inte till mina kollegorna. Prata kunde jag, visst, när jag satt med en eller möjligen en liten välkänd grupp, utan särskilda krav.
Det har för mig resulterat i att jag fått diagnosen Social fobi och till stor del "misslyckats" i mitt yrke. Att komma fram till att jag är just introvert och högkänslig tror jag kommer få stor betydelse för mitt fortsatta liv. När jag väl accepterar den jag är och samlar kunskap som för mig framåt så kommer jag hoppeligen hitta rätt, få lyckas i livet.
Vad jag däremot gillar eller känner att jag klarar av, precis som Johan Norberg skriver i artikeln ovan, är att ställa mig på scenen, spela teater eller hålla ett föredrag. Då går jag in i en roll och det blir lättare att hantera. Många har under årens lopp undrat över den förmågan, att vara så tyst och inåtvänd under ett samtal eller diskussion men samtidigt kunna stå på scenen, något som andra ser som otroligt läskigt.
De två böckerna som artikeln refererar till ska jag titta närmare på. Jag behöver lära mig mer om min person. När det gäller HSP är jag på god väg att lära känna mig själv, så nu måste även min introverta personlighet få blomma ut och komma fram. Det tror jag kan bli min styrka i livet.
"Tyst. De introvertas betydelse i ett samhälle där alla kan synas och höras" av Susan Cain (Natur & Kultur)
"Introvert. Den tysta revolutionen" av Linus Jonkman (Forum)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar