Det är ju så enkelt...

http://www.dn.se/insidan/att-skjuta-upp-saker-har-blivit-allt-vanligare/

"Har du för vana att skjuta upp saker som du vet att du verkligen borde ta itu med direkt? Trots att du vet att det egentligen bara blir värre då? Du är inte ensam. Men bara lugn, nu finns hjälp att få. En bok som kommer ut om tre veckor innehåller nämligen en rad tips för alla ”uppskjutare”."

"Psykologen Alexander Rozental och journalisten Lina Wennersten har intresserat sig för uppskjutandets psykologi i flera år, och inom kort utkommer deras bok ”Dansa på deadline”. I den försöker de förklara varför en del alltid tycks vänta med att utföra viktiga uppgifter, trots att de riskerar att må sämre."

Ja, ja, ja....  Artikeln i DN skulle kunna vara jag. Jag har i hela mitt (vuxna) liv skjutit saker på framtiden. Det jag inte gör idag kan jag lika gärna göra en annan dag eller någon gång i framtiden. Men det är inte utan en viss ångest jag gör det... Att skjuta upp disken till morgondagen eller för all del städningen till nästa vecka kanske inte är så farligt men att ha i system att lägga ett viktigt samtal, mail eller något annat åt sidan är inte alltid så smart. Det har jag fått erfara... 

Jag har t ex inte hört av mig till min tandläkare trots att jag för en vecka sedan listade mig hos folktandvården och då måste höra av mig till min tandläkare... Det är "bara" ett mail som ska skickas iväg. Hur svårt kan det vara.... Under mina studieår har jag alltid "pluggat i sista stund", detsamma gäller väl hur jag sköter mina arbetsuppgifter, jag gör dem i sista stund. När jag jobbade som lärare satt jag ofta kvällen innan och förberedde mer komplicerade lektioner, möten etc. Jag har alltid sett det som att jag "jobbar bäst under press och stress" men det är inte sant. Många gånger har jag mått riktigt dåligt över att ha saker som hänger över mig... Vad som gör att jag agerar som jag gör vet jag inte men jag har under en stor del av mitt liv sett mig som "lat" och tjat har INTE bitit på mig, som t ex tjatet om att städa mitt rum. 

"Att skjuta upp saker till morgondagen kan få andra allvarliga följder, påpekar Lina Wennersten. Ta till exempel den som väntar med tandläkarebesöket trots att han eller hon vet att plågan kan bli värre längre fram. Eller alla kvinnor som lägger kallelsen till cellprovtagningen åt sidan för att de kanske är lite oroliga för det kommande provsvaret.
Lina och Alexander säger att vissa personlighetsfaktorer ändå påverkar benägenheten att prokrastinera. Nämnas kan låg självkontroll, hög impulsivitet, dåligt självförtroende och låg grad av optimism."

"I en studie i USA som genomfördes på 1970-talet ansåg fem procent av deltagarna att de hade betydande problem med prokrastinering. I en jämförbar amerikansk studie svarade nyligen mellan femton och tjugo procent att deras uppskjutande skapade stora eller mycket stora svårigheter för dem. Mycket talar för att utvecklingen är likartad i Sverige, enligt Alexander Rozental och Lina Wennersten.

– En viktig förklaring är att arbetsmarknaden ser annorlunda ut än på 70-talet. I dag ställs det allt större krav på att vi ska strukturera vårt eget arbete och jobba mot långsiktiga mål. I nästan alla platsannonser efterfrågas ansvarstagande och förmåga att arbeta självständigt, påpekar Lina."

Jag kan förstås inte jämföra mina erfarenheter med hur arbetmarknaden såg ut på 70-talet då jag var barn under dessa år. Inte heller minns jag hur jag själv var i barndomen vad gäller att skjuta upp (prokrastinera) sådant som jag skulle göra. Jag vet att jag under gymnasiet i alla fall sköt upp läxläsningen så länge det gick. Resultatet blev förstås inte så bra av det, men jag saknade faktiskt studiemotivation då. När jag började läsa till lärare så hade jag nog samma beteende. Jag tog inte tag i sakerna på en gång utan drog ut på det hela, in i det sista när det gällde plugg inför tentor etc. 

"Råd till alla ”uppskjutare”

• Sätt upp målen för vad du vill göra och åstadkomma på rätt sätt. För stora och svepande mål är inte bra. Målen ska vara specifika, mätbara, acceptabla, realistiska och tidsbestämda.

• Bryt ned målen i mindre delar. Börja med att sätta minimimål för att komma i gång. Om du ska göra i ordning i den superröriga garderoben kanske det bästa är att börja med att skaffa en skohylla och sedan gå vidare.

• Försök att arbeta i avgränsade arbetspass med pauser emellan. När ett pass är klart – unna dig en belöning. Arbetspass på 45 minuter brukar vara optimala

• Stäng ner flikar och program som du inte behöver när du jobbar vid datorn. Alla distraktionsmoment gör att det blir lättare att skjuta saker framför sig.

• Arbeta inte för länge med en sak. Ta reda på när du arbetar bäst under dagen. Är du en kvällsmänniska? Morgonmänniska? Att arbeta sent på natten är sällan särskilt effektivt."

Råden ovan är kanske inte så dumma i alla fall... jag vet att jag till viss del "skärpt" mig men det finns fortfarande en hel del för mig att ta tag i. Jag försöker skapa mig rutiner och struktur i min vardag. Inte minst nu när jag gått hemma i långa perioder. Det har inte varit roligt att rasa ihop som en våt trasa som jag många gånger gjort under de senaste åren. Då är det än lättare att skjuta upp saker som jag verkligen borde göra. Jag mår bättre idag än jag gjort på många år. Jag känner mer och vill mer. Trots det så drar jag mig för att ta tag i saker. Trots det har jag svårt att göra saker på en gång. Det måste bli ändring!! Jag kan inte dra ut på vissa saker som jag "alltid gjort". Det som är viktigt i livet MÅSTE jag ta tag i på ett bättre sätt! Det är något jag måste lova mig själv!!!

Läs även:

http://www.dn.se/insidan/kom-till-ratta-med-destruktiva-uppskjutarvanor/

"Psykologen och författaren Görel Kristina Näslund har under flera år intresserat sig för det här ämnet. Själv brukar hon komma i tid till möten, men har brukat skjuta på saker som träning och bokföring.

I sin bok ”Kom till skott” (Kärnhuset) skriver hon att människor kan delas in i tre grupper: Den som inte skjuter på något alls, de som skjuter på ett och annat samt de som skjuter på mycket. De senare kan få problem med studier, arbete och socialt liv."

"I boken beskriver Görel Kristina Näslund olika metoder för att komma till rätta med destruktiva uppskjutarvanor. Hon har själv prövat flera av dem, och hänvisar till den spanske konstnären Salvador Dali som menade att vi inte ska vara rädda för det perfekta resultatet – för vi kommer aldrig att nå dit.

I förordet till boken, som både finns tryckt på papper och elektroniskt nedladdningsbar, skriver hon om en vän som brukar skjuta upp saker – men som med åren har lärt sig vilka sysslor som kan vänta utan att det blir efterräkningar. Han behöver ingen hjälp, menar Görel Kristian Näslund. Men för dem som verkligen prokrastinerar, lider av ”uppskjutarsjuka”, har hon en rad enkla och välbeprövade tips."

Någon mer än jag som känner igen sig??