Låst läge - depp depp depp...

Jag har inget att skriva trots att hela jag snart sprängs i atomer. Jag har sovit i omgångar idag, helt utmattad av dagens möte. Hur kan man bli så urvriden av ett möte? Det är så sjukt tuffa att behöva gå igenom detta om och om igen. När ska det ta slut?? Jag vill bara komma ur detta och få ro inombords!

Jag gör allt jag kan, greppar efter halmstrån nu. Jag har anmält mig till en forskningsstudie för personer som är sjukskrivna av samma anledning som jag är. Jag är kallad till en bedömningsintervju sen får vi se...  SAFARI-studien heter den. Om jag kommer med kan jag hamna i en av tre behandlingsgrupper eller i kontrollgruppen. Slumpen avgör. I kontrollgruppen blir man så utan behandling.

Jag står på väntelista för KBT på mottagningen, men det blir aktuellt först till hösten vad det verkar. 

Medicinen jag äter påverkar min lever så nu måste jag trappa ner och eventuellt helt ta bort den ena. Måste kanske trappa upp den andra då som har biverkningar jag inte gillar... 

Min läkare bedömer att jag ska klara av att återgå till min arbetsplats igen så om några veckor börjar jag arbetspröva för att sedan komma tillbaka om det går bra. Jag har varit på samma arbetsplats i 15 år nu och mått dåligt under många år. Kanske blir det annorlunda nu??? Även om inget har förändrats.

Jag börjar tro att jag är "obotbar"... Dvs att jag måste acceptera att min grundstämning är låg, att jag lätt drabbas av depressioner och dippar. Kanske mår jag bättre om jag accepterar det fullt ut. Kroniska depressioner, ångset och oro, social fobi, introvert och högkänslig... 

Ta det som står ovan för de tankar det är. Just nu är jag nere i en grop, det kommer att lätta.